av Lars Borgström Predikan 25:e sön e tref. Matt. 24:3-14

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

LÃ¥t komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus talade strax före sitt utlämnade i fiendens händer med sina lärjungar om vad som skulle ske i kommande tider. Bibelforskarna brukar tala om Jesu stora eskatologiska tal. Eskatologi betyder läran om de yttersta tingen, d.v.s. läran om de ting, som avslutar denna tidsålder och de ting som tar vid på andra sidan evighetens gräns.

När vi nu närmar oss slutet av kyrkoÃ¥ret – det är bara tvÃ¥ söndagar kvar till domsöndagen som handlar om den yttersta domen – blir evangeliebokens texter allt mer allvarliga. De vill förbereda oss för den dom som avslutar världshistorien. Den dagen skall alla människor föras fram inför Människosonen som satt sig pÃ¥ sin härlighets tron för att döma (Matt. 25:31). Antingen blir det evig salighet i Himmelen eller eviga pinor i helvetet. SÃ¥ oerhört viktigt att vi därför under vÃ¥r korta tid här pÃ¥ jorden, den snabbt flyende nÃ¥datiden, gör oss redo att möta Människosonen när Han kommer i sin stora dom!

â€Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet pÃ¥ din Ã¥terkomst och den här tidsÃ¥lderns slut?†frÃ¥gade lärjungarna sin Mästare. Dagens evangelietext utgör första delen av det svar som Jesus gav. Men vi skall lägga märke till nÃ¥got, som allt som oftast glöms bort när man läser Matt. 24. MÃ¥nga antar att hela detta kapitel handlar om den sista tiden före Jesu Ã¥terkomst till den stora domen. Det vi emellertid skall lägga märke till är, att sÃ¥ inte alls är fallet.

Jesus talar närmast om templets och Jerusalems förstörelse

Jesus hade just lämnat tempelplatsen och sagt: â€Ni ser allt detta, Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten pÃ¥ sten. Allt skall brytas ned†(Matt. 24:2). Sedan vandrade Jesus med sina lärjungar ut genom stadsporten och slog sig ned pÃ¥ Oljeberget. Lärjungarna – som levde i den falska tron, att sÃ¥ länge världen stod skulle Jerusalems tempel, garanten för att Gud bodde bland sitt folk, trona pÃ¥ Sionsklippan – frÃ¥gade därför när detta templets fall, och därmed världens undergÃ¥ng, skulle ske.

Där satt alltså Jesus med sina lärjungar på sluttningen av Oljeberget och såg ner i Kidrons dal och bort mot templet på andra sidan dalen. Tempeltornen lyste som av eld, då solens strålar träffade templets tinnar och gyllene tak. I nära femtio år (se Joh. 2:20) hade templet restaurerats och byggt ut för att t.o.m. överglänsa det första Salomos tempel i prakt. Jesus såg, hur allt detta skulle brinna och här inte lämnas sten på sten. På frågan vad som skulle föregå detta svarade han med tunga ord om villfarelse inom kyrkan, ångest, krig, hungersnöd, naturkatastrofer, förföljelser och förödelse. Men ändå skulle evangeliet predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skulle templet falla.

De tecken som Jesus angav skulle föregÃ¥ templets fall slog alla in. MÃ¥nga Messiasgestalter framträdde och bedrog mÃ¥nga. Det blev sÃ¥ svÃ¥ra förföljelser av de kristna att mÃ¥nga avföll. Dessa avfällingar angav sina tidigare trosbröder. Till och med inom familjerna skedde detta, sÃ¥ att en far inte kunde lita pÃ¥ sina barn, barnen inte pÃ¥ sina föräldrar, en bror inte pÃ¥ sin bror o.s.v. MÃ¥nga kristna utlämnades pÃ¥ detta sätt och dödades. Men mitt i allt detta predikades evangeliet sÃ¥ frimodigt att det snabbt spred sig till alla folk. Den väl utbyggda infrastrukturen, med vägar att färdas pÃ¥ över hela romarriket, gjorde att evangeliet kunde nÃ¥ ut sÃ¥ snabbt och omfattande, att det redan under apostlarnas tid kunde heta, att det â€predikats för allt skapat under himlen†(Kol. 1:23) och att dess budbärares â€röst har gÃ¥tt ut över hela jorden och deras ord till världens ändar†(Rom. 10:18).

Det blev också rykten om krig och så småningom utbröt det stora judiska kriget som innebar romarnas totala ödeläggelse av såväl staden som templet år 70.

I fortsättningen av sitt stora eskatologiska tal varnade Jesus sina lärjungar för denna händelse: “När ni dÃ¥ ser ´förödelsens styggelse´, som profeten Daniel talar om, stÃ¥ pÃ¥ helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – dÃ¥ mÃ¥ste de som är i Judeen fly bort till bergen. Den som är pÃ¥ taket skall inte gÃ¥ ner för att ta med sig det som finns i huset, och den som är pÃ¥ Ã¥kern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Be att ni inte mÃ¥ste fly under vintern eller pÃ¥ sabbaten. Ty det skall bli en sÃ¥ stor nöd att nÃ¥got liknande inte förkommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma” (Matt. 24:15-21).

I april Ã¥r 70 började Titus belägringen av Jerusalem. Allteftersom belägringen fortskred, tillkom utöver krigets allmänna faror en sÃ¥dan hungersnöd att till och med kannibalism förekom. Den 24 juli intog romarna Antoniaborgen. Tolv dagar senare upphörde det dagliga offret i templet. Den 27 augusti brändes tempelportarna. TvÃ¥ dagar senare, faktiskt pÃ¥ Ã¥rsdagen av babyloniernas förstöring av det första, Salomos tempel, som hade inträffat 587 f. Kr, satte romarna eld pÃ¥ templet och förstörde det i grund. Medan templet fortfarande brann förde soldaterna in sina legionstandar pÃ¥ det heliga tempelomrÃ¥det, satte upp dem mittemot den östra porten och offrade till dem där. Medan de gjorde detta, hälsade de Titus som imperator (segerrik befälhavare). Judarna hade redan tidigare uppfattat den romerska seden att offra till standaren som hedniskt övermod. Men att utföra ett sÃ¥dant offer pÃ¥ tempelplatsen var det yttersta beviset pÃ¥ skymf mot Israels Gud. Denna händelse är nog det som Jesus Ã¥syftar när Han säger: “När ni dÃ¥ ser ´förödelsens styggelse´, som profeten Daniel talar om, stÃ¥ pÃ¥ helig plats…” (Matt. 24:15).

De kristna som bodde i Jerusalem och dess omnejd, hörsammade bokstavligt Jesu råd. Strax före Jerusalems förstörelse, då hela staden jämnades med marken från och med den 26 september, flydde de till Pella, en stad uppe i de transjordanska bergen, och undslapp på det sättet förgörelsen och döden. Ett urskillningslöst blodbad anställdes i Jerusalem med omnejd. Stora delar av befolkningen togs också som slavar, andra blev gladiatorer och sju hundra reserverades för Titus triumfprocession i Rom. Scener från denna, där krigsbyten inklusive heliga troféer från Jerusalems tempel bärs fram, finns ännu idag bevarade på insidan av Titus triumfbåge i Rom.

De kristnas flykt skulle enligt Jesu anvisning ske sÃ¥ snabbt, att den som befann sig uppe pÃ¥ hustaket – där var man ofta i kvällningen för att vila – genast skulle lämna sitt hem utan att samla ihop nÃ¥gra ägodelar. SÃ¥ snabbt skulle förödelsen inträffa, att man mycket väl kunde bli drabbad om man sÃ¥ bara tog tid till att samla ihop och ta med sig sina viktigaste ägodelar. LikasÃ¥ skulle inte den som befann sig ute pÃ¥ fälten Ã¥tervända hem, utan genast, sÃ¥ fort han sÃ¥g de romerska härarna med sina örnstandar närma sig, fly bort till bergen.

De kristna räddades alltså till sina liv genom att fly från förödelsens styggelse. Detta får vi anledning att återkomma till i andligt avseende då vi nu skall studera, hur

Jesus låter templets fall glida över i en profetia om världens undergång

Samtidigt som Jesus talar de tryckande orden om templets förstörelse låter han även förstå att denna katastrof bara är ett förebud om något ännu mycket mer omfattande: Hela världen skall också rämna. Först skall olika plågor gå över världen, och sedan skall slutet komma.

Det som Jesus nämner i sitt tal, falsk lära i kyrkan, rykten om krig, hungersnöd, naturkatastrofer, förföljelser av kristna, kärlekens kallnande, men också evangeliets spridning över hela världen, har allt gått i uppfyllelse det senaste seklet på ett sätt som saknar motsvarighet i världshistorien. Vi lever i en döende värld och den som har ögon att se med ser allt tydligare dödsryckningarna.

Finns det någon möjlighet att bli bevarad som kristen i allt detta? Vi kan det omöjligt av egen kraft, men Herren är mäktig att bevara oss även i en så svår och ond tid som vi nu lever i. Genom sitt livgivande Ord bevarar han oss.

För att kunna bli bevarad i tron är det Guds mening att vi skall få del av Ordets rena och klara predikan och sakramentens rätta förvaltning i kristna församlingar. Och eftersom detta inte längre är möjligt i Svenska kyrkan, måste nya församlingar bildas, där trons folk kan samlas.

Tänk pÃ¥ Jesu ord: “När ni dÃ¥ ser ´förödelsens styggelse´, som profeten Daniel talar om, stÃ¥ pÃ¥ helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – dÃ¥ mÃ¥ste de som är i Judeen fly bort till bergen” (Matt. 24:15-16). Detta sade Jesus om den katastrof som inträffade med Jerusalem och dess tempel Ã¥r 70. De kristna räddades genom att följa Jesu rÃ¥d.

Men nu är det så att Matt. 24, liksom Daniels profetior om förödelsens styggelse, inte bara talar om Jerusalems och templets förstörelse. Både staden och templet förebildar på ett hemlighetsfullt sätt kyrkan. Jesus talar från v 23 i Matt. 24 om ett stort avfall i kyrkan, och detta avfall kommer att ske strax före Människosonens återkomst. Vi lever av allt att döma alldeles före Människosonens återkomst.

Därför äger enligt min uppfattning Jesu ord om flyendet från Jerusalem också sin tillämplighet när det gäller gudstjänstgemenskap. Man måste fly alla falska förkunnare. För två månader sedan ställdes förödelsens styggelse upp på helig plats när Ecce Homo-utställningen, den homoerotiska konstutställningen som avbildade Jesus som homosexuell, förevisades i Uppsala domkyrka, Sveriges rikshelgedom. En falsk Jesus, en hädisk avgud, projekterades upp på en jättelik bildskärm.

Hur Jesu uppmaning till flykt i Matt. 24 skall uppfattas av oss i vÃ¥r situation är inte helt enkelt. Det skall medges att det inte är självklart att uppmaningen utan vidare kan överföras till den kyrkliga situationen idag, även om Jesu ord om förödelsens styggelse tydligtvis syftar utöver Jerusalems förstörelse och genast glider över i ett eskatologiskt perspektiv (som syftar pÃ¥ världens undergÃ¥ng). Men nu har vi inte bara detta ord i Nya testamentet som uppmanar oss till flykt frÃ¥n villolärare. Paulus skriver t.ex. i Rom. 16:17: “Jag uppmanar er, bröder, att ge akt pÃ¥ dem som vÃ¥llar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fÃ¥tt undervisning i. Vänd er bort frÃ¥n dem”.

Hur viktig den yttre kyrkotillhörigheten än är kan man inte jämställa den med ens ställning inför Gud. När det gäller frälsningen handlar det först och främst, ja uteslutande, om ett flyende till Jesus, syndares vän och Frälsare. Har detta flyende skett är man frälst, vare sig man är katolik, baptist, pingstvän eller lutheran. Man kan ocksÃ¥ vara medlem av en renlärig, luthersk församling utan att ha gjort den enda nödvändiga flykten till Jesus. Men – och detta är mycket viktigt – utsätter man sig för falsk lära är risken stor att man avfaller frÃ¥n tron pÃ¥ Jesus som sin Frälsare. I den katolska kyrkan uppmanas man att vid sidan av Jesu försoning även förlita sig pÃ¥ egna goda gärningar, helgonens meriter och sin tillhörighet till pÃ¥vekyrkan; i trosrörelsen är det upplevelser och andliga gÃ¥vor som finns med i trygghetsgrunden o.s.v. Villolärorna dödar själen.

Därför gäller Jesu ord även den kyrkliga situationen: “När ni dÃ¥ ser ´förödelsens styggelse´ stÃ¥ pÃ¥ helig mark [—] – fly!”. Flyr man bort frÃ¥n en villfarande kyrka med falsk förkunnelse till en renlärig kyrka med biblisk förkunnelse, där lagen och evangeliet predikas i all sin klarhet, ja dÃ¥ underlättas den enda nödvändiga flykten – flykten till Jesus, syndares Fräsare. Flykten frÃ¥n den avfälliga kyrkan skall ske genast, sÃ¥ fort man har klart för sig att förödelsens styggelse är rest i dess mitt. Liksom urförsamlingens kristna inte ens skulle vända tillbaka till sina hem för att ta med sig det käraste de hade utan genast fly upp i bergen frÃ¥n det avfälliga Jerusalem, skall vi genast avbryta den andliga gemenskapen med falska lärare. Liksom Titus soldater lemlästade och dödade Jerusalems invÃ¥nare, sargar och mördar de falska profeterna i kyrkan Ã¥hörarnas själar. Av känslomässiga skäl kan det vara svÃ¥rt att lämna ett gammalt kärt sammanhang, det som varit ens andliga hem under mÃ¥nga Ã¥r – men är förödelsens styggelse rest där, och det inte gÃ¥r att driva bort den, undanröja eller krossa den, dÃ¥ har man inget val. Det gäller livet! DÃ¥ mÃ¥ste man fly och inte se sig om sÃ¥som Lots hustru gjorde!

Till min egen skam måste jag erkänna att jag själv verkligen inte är något föredöme på den här punkten. I över fem års tid stod jag kvar som präst i Svenska kyrkan, fastän jag visste hur illa det var ställt. Jag kan bara konstatera att det var Guds obegripligt stora nåd som bevarade mig under dessa år. Jag hade dock i praktiken redan brutit den yttre gemenskapen och firade alltid gudstjänst på annat håll. Detta var nog min räddning.

Kristi sanna kyrka kommer inte att vara numerärt stark eller mäktig här i världen. Det skall vi inte göra oss nÃ¥gra illusioner om. Den kommer särskilt nu i ändtiden att vara kraftigt tillbakaträngd, men den har ingenting att frukta. Jesus säger till oss: “Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket” (Luk. 12:32). I fortsättningen av Matt. 24 säger Jesus att det vid Människosonens Ã¥terkomst kommer att vara som i Noas dagar (v 37). Hur var det dÃ¥? DÃ¥ var det ett sÃ¥ stort andligt mörker att endast Ã¥tta personer var trogna Herren. Alla andra gick under i den stora världskatastrofen, dÃ¥ syndafloden dränkte dem alla.

I den sista tiden kommer det också att vara så mörkt på jorden att djävulen kommer att se ut att fullkomligt ha segrat. Det kommer att vara lika mörkt som det var timmarna då Jesus hängde på korset. Då tycktes det som om djävulen triumferade. Kristus var krossad och lärjungarna skingrade. Men just då var det Kristus segrade och söndertrampade ormens huvud. Den segern var dock osynlig och kan bara uppfattas av tron. Men vid Jesu återkomst skall detta upprepas i yttre motto. När djävulen ser ut att ha besegrat kyrkan, utrotat de kristna från jorden, då kommer Jesus åter för att kasta djävulen och alla hans följeslagare i helvetet. Den stora majoriteten av människor, den otroende hopen, förgås, men sluttidens lilla hjord av kristna skall då upphöjas i ära och förenas med alla de heliga genom alla tider. Då är de inte en liten hjord längre, utan den stora, oräkneliga skara som Johannes fick se när han blickade in i den himmelska tronsalen (Upp. 7:9).

Du, käre vän, var väl med i den skaran som Johannes såg framför Lammets tron i Himmelen? Det var du om du här i tiden flytt till Jesus, syndares vän och Frälsare. Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda saliga. Amen.