av Lars Borgström Predikan 22 e tref. Matt. 16:1-4
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:
Omkring ditt Ord, o Jesus, oss stilla gör
och fram till livets källa av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta med livets bröd. Amen.
Jesus hade just utfört ett underbart mirakel. Fyra tusen män hade mättats med sju bröd och några små fiskar. Dessutom hade kvinnor och barn ätit av brödet och fiskarna, och ändå hade man sju korgar fulla av överbliven mat.
Precis som Israels folk under ökenvandringen hade mättats med manna från himlen, mättar Jesus skarorna med bröd. Detta under borde varit nog för att människorna skulle förstå vem Jesus är, att Han är samme Herre som befriade fäderna ur Egyptens land, samme Herre som ledde dem genom Röda havet och öknen. Åtminstone borde de förstått att Jesus hade med Gud att göra, att det var Guds kraft som verkade genom Honom. Ingen kunde ju göra sådana saker om inte Gud var med Honom.
Men fariseerna och saduceerna, de två inflytelserika grupperingarna inom judendomen vid denna tid, lät sig inte övertygas. De ville istället snärja Jesus och begärde att Han skulle visa dem ytterligare tecken, ett tecken från himlen. Detta trots att de borde veta bättre, skriftlärda som de var (åtminstone fariseerna). I den heliga Skrift står det ju att
Du skall inte fresta Herren
Under ökenvandringen, när Israels barn törstade, begärde de vatten av gudsmannen Mose. DÃ¥ svarade Mose: â€Varför klagar ni pÃ¥ mig? Varför sätter ni HERREN pÃ¥ prov?†(2 Mos 17:2). Nu fick visserligen Israels barn vatten ur klippan, men Mose gav platsen namnet Massa och Meriba, vilket betyder â€prov†och â€klagomÃ¥lâ€, eftersom â€Israels barn hade klagat och satt Herren pÃ¥ prov och sagt: â€Ã„r Herren ibland oss eller inte†(2 Mos. 17:7).
Det är denna händelse Jesus anspelar pÃ¥ när Han frestas av djävulen i öknen, och svarar den onde när denne försökte fÃ¥ Honom att kasta sig ut frÃ¥n tempelmurens utsprÃ¥ng för att bli räddad av änglar, med orden: â€Det stÃ¥r ocksÃ¥ skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud†(Matt. 4:7).
Man skall alltsÃ¥ inte begära tecken av Herre. Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken. Dessa fariseer och saduceer var dessutom hycklare som bara lÃ¥tsades vara intresserade av Jesus och Hans makt. De kom för att snärja Honom. Hade Jesus gjort ett tecken frÃ¥n himlen, som de begärde, hade de nog sagt att Han var i förbund med â€härskaren över luftens välde†(Ef. 2:2), liksom andra fariseer tidigare sagt att det var med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, Han drev ut de onda andarna (Matt. 12:24). Och om Jesus inte utförde undret, vilket de nog förmodade skulle bli fallet, skulle de ha en anledning att inte tro pÃ¥ Honom. SÃ¥ lömska var dessa skriftlärda.
Dessutom föraktade de de tecken som Jesus redan hade gjort då Han botade sjuka, drev ut en demon ur en besatt dotter och utspisade de hungrande massorna genom brödundret. Dessa goda gärningar dög inte. De ville istället välja ut ett eget tecken och pröva Jesus efter detta, ett spektakulärt tecken från himlen, som skulle tillfredställa de nyfikna sinnena. Ja, sådana är människorna. De höjer sig upp över Herren och sätter Honom på prov. De sätter sig själva i domarsätet och bedömer om Herren kan leva upp till deras krav för att kunna tro på Honom.
Så oerhört högmodigt och samtidigt löjeväckande! Herren är Gud! Han är den Han är, ja Han är Jag Är, och det är Han som dömer oss, och inte tvärtom! Vi är skapade av Honom till att lyda Honom och vara Hans, och så sätter sig människor till doms över Honom och menar att Han inte kan finnas eftersom det finns lidande i världen, att Bibelns Gud, om Han nu finns, är omoralisk, alltför krävande och förtryckande o.s.v. Sådana uppstudsiga människor, som vägrar böja sig för Herren, skall få sitt straff när Han uppenbarar sig i sitt Majestät.
En annan variant av att fresta Herren, som till det yttre kan te sig andligt, är de svärmiska rörelsernas mirakelmöten. En av Sveriges största trosförsamlingar, jag skulle tro den näst största efter Livets Ord, heter Arken och ligger i Kungsängen utanför Stockholm. Där arrangeras sommar efter sommar en mirakelkonferens, där det under en helg â€produceras†olika under och tecken under mötena. Man utannonserar alltsÃ¥ pÃ¥ förhand att Herren skall göra mirakel den angivna tiden i just deras församling. Kära vänner, vad är detta om inte att fresta Herren!
Jesus ställde i alla fall inte upp på fariseernas och saduceernas förmätna krav. Han svarade dem istället att de inte kunde tyda
Tidens tecken
Jesus framhÃ¥ller hur noga och duktiga de var pÃ¥ att tyda himlens tecken när det gällde väderlek. PÃ¥ kvällen säger de: â€Det blir vackert väder, för himlen är rödâ€, och pÃ¥ morgonen: â€Idag blir det oväder, för himlen är röd och mulen.â€
Men tidens tecken kunde de inte tyda. Hade de kunnat det skulle de ju veta att den messianska tiden var inne, och att Jesus gick runt och utförde de messianska gärningar som Frälsaren skulle göra. Jesaja hade ju sagt om Messias: â€Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fÃ¥ngna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nÃ¥dens Ã¥r frÃ¥n Herren†(Luk. 4:18-19).
De borde alltsÃ¥ förstÃ¥tt bättre redan genom sina sinnens vittnesbörd. Men dessutom vittnade ju Skriften om att den messianska tiden nu skulle stÃ¥ för dörren. När lÃ¥ngt tidigare, ca 1700 Ã¥r tidigare, patriarken Jakob lÃ¥g för döden och i tur och ordning välsignade sina tolv söner, möter vi en märklig profetia när turen kom till Juda att bli välsignad. Jakob sade: â€Spiran skall inte vika frÃ¥n Juda, inte härskarstaven frÃ¥n hans fötter, förrän Han som den tillhör kommer och folken blir Honom lydiga†(1 Mos. 49:10). Han som härskarstaven tillhör är naturligtvis Messias. Jakob sade att spiran inte skulle vika frÃ¥n Juda stam – inom vilken sedan den davidiska kungaätten upprättades – förrän Messias kommer.
Israels historia är mycket brokig med flera erövrare och ockupationsmakter, och det kan därför vara svårt att med bestämdhet tillämpa särskilda profetord på specifika tider. Men några decennier före Jesu födelse, år 63 f. Kr., hade den stora hedniska världsmakten Rom lagt beslag på det heliga landet. Nu kunde det med större rätt än tidigare sägas, att spiran, kungamakten, hade vikit från Juda. Och då skulle ju också Messias komma.
En annan märklig profetia var frÃ¥n Daniels bok. Här ber jag er som har biblar att slÃ¥ upp Dan. 9, annars kan det vara svÃ¥rt att följa med. Ängeln Gabriel kom till Daniel med en profetia om när Messias, den smorde fursten (Messias betyder ju â€den Smordeâ€), skulle komma och försona skuld och föra fram en evig rättfärdighet (Dan. 9:24) Gabriel sade: â€Vet därför och förstÃ¥: FrÃ¥n den tid dÃ¥ ordet gick ut att Jerusalem skulle Ã¥terställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gÃ¥ sju veckor och sextiotvÃ¥ veckor. Gator och vallgravar skall pÃ¥ nytt byggas upp, trots tider av svÃ¥righeter†(Dan. 9:25). Sextionio veckor, under vilka Jerusalem byggdes upp pÃ¥ nytt, skulle alltsÃ¥ Messias dröja sedan ordet om Jerusalems Ã¥terställelse gick ut. Veckor betyder Ã¥rsveckor och sextionio Ã¥rsveckor blir 483 Ã¥r. â€Ordet som gick ut†var förmodligen perserkungen Artasastas (regeringstid 464-424) skrivelse att judisk lag skulle Ã¥terinföras i Israel, som man kan läsa om i Esra 7:11-26. Den tiden hade nu löpt ut och den sjuttionde, messianska veckan var inne. Den skulle kulminera i att den Smorde skulle â€förgöras, helt utblottad†(Dan. 9:26) â€Mitt i veckanâ€, alltsÃ¥ efter ca tre och ett halvt Ã¥r skulle Han stadfästa förbundet och avskaffa slaktoffer och matoffer (Dan. 9:27). SÃ¥ hade Gabriel sagt till Daniel och sÃ¥ skedde ocksÃ¥ när Jesus efter ca tre Ã¥rs offentlig verksamhet stadfäste förbundet genom att bära fram sig själv som ett evigt gällande offer och avskaffade sÃ¥ de gammaltestamentliga offren. Men det intressanta för vÃ¥rt vidkommande just nu är, att när Jesus gick runt och gjorde tecken och under hade de sextionio Ã¥rsveckorna, de 483 Ã¥ren, passerat. Fariseerna och saduceerna borde varit beredda.
Som en parentes vill jag nämna att inte bara Jesu första ankomst var förutsagd och angiven med tidpunkt. Även Hans andra ankomst, då Han kommer på himlens skyar i sin stora dom, finns förutsagd, och även om ingen utom Fadern vet tiden och stunden (Matt. 24:36) så har Jesus likväl angivit tecken som skall föregå Hans återkomst.
Dessa tecken är av både allmän och särskild natur. Till de allmänna tecknen, som uppträder i varje tid, hör hungersnöd, naturkatastrofer, krig och rykten om krig, kärlekslöshet, avfall inom kyrkan och kristendomsförföljelser (Matt. 24). Till de särskilda tecken, som bara har en specifik uppfyllelse, hör den kristna missionens fullbordan genom att alla folk blir nådda av budskapet och så antikrists framträdande. De två särskilda tecknen kan sägas vara uppfyllda och de allmänna tecknen är ju sådana att de förekommer i varje tid, men samtidigt måste vi konstatera att de är mer framträdande nu än någonsin tidigare. Kyrkan har aldrig varit mer avfallen, förföljelserna mot kristna aldrig så omfattande, naturkatastroferna lär ha blivit fler, kärleken mellan människor kallnar, och krigen och hungerskatastrofer avlöser varandra.
Av allt att döma står Jesus för dörren. Må vi hålla oss vakna och inte avfalla i elfte timmen och förlora vår salighetskrona. Må det inte heta om oss som om fariseerna och saduceerna, att vi inte kan tyda tidens tecken.
Det finns dock ett tecken som är det enda nödvändiga vi behöver känna till för att bli frälsta och saliga. Jesus säger att vi inte skall vara ett ont och trolöst släkte som frestar Herren och begär tecken av övernaturlig art, eftersom det enda tecken som är givet är
Jonas tecken
Vi känner igen fariseernas och saduceernas ord även frÃ¥n vÃ¥r tid. Otrons människor säger: “LÃ¥t oss se ett tecken, som bevisar att det ni tror pÃ¥ är sant! Varför griper inte Gud in när människor lider, när en stackars människa drabbas av olyckan? Varför är änglarna overksamma? Var finns de? De är bara sagoväsen! Om inte, lÃ¥t oss en enda gÃ¥ng se dem och lÃ¥t dem göra oss en övernaturlig tjänst, sÃ¥ skall vi tro. Vad är det för mening med en tro som inte kan övertyga genom handling, bevis, tecken?”
Men även bland de människor som vill vara kristna har frestarens förförelse vunnit ingÃ¥ng. Tecknen blir viktigare än tron. Vi ser gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng i vÃ¥r tid, som utmärks av sÃ¥dan stor andlig förvirring, hur kristna människor anstränger sig till det yttersta för att Ã¥stadkomma det ovanliga och övernaturliga. PÃ¥ detta sätt vill de bli övertygade om den levande Guden. Känslorna skall stegras, man skall ropa “Halleluja”, tala i tungor eller vrida sig i olika extatiska rörelser för att bli viss om Gud. Man vill uppleva märkliga tecken för att bli övertygad om att Gud är levande.
Frestaren jublar. Han har alltid förvillat människor genom att inbilla dem, att trons förtröstan till Gud är litet och till ringa värde i jämförelse med de spektakulära tecknen.
Den stackars själen har förvillats och är inne pÃ¥ fel väg. Den behöver ständigt starkare rörelser, kraftigare väckelser, tydligare tecken ända tills den till sist ligger där dödstrött i kramp och totalt andligt utarmad. Det skall ocksÃ¥ kommas ihÃ¥g att Jesus säger att i den sista tiden “Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse” (Mark. 13: 22).
Faran är över oss. Frestaren är försÃ¥tlig. Här har han skrudat sig i en dräkt, som ger intryck av stark andlighet och levande tro. Men det är falskhet alltsamman. Jesus avfärdade frestarens falska bibelutläggning när denne med bibelord om änglarnas beskydd försökte fÃ¥ Jesus att kasta sig ut frÃ¥n tempelmurens utsprÃ¥ng, med orden: “Det stÃ¥r ocksÃ¥ skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.” Nej, vi skall inte kräva tecken av Herren. Jesus svarade fariséerna och saduceerna: “Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte fÃ¥ nÃ¥got annat tecken än profeten Jonas tecken” (Matt. 12:39) – nämligen Frälsarens död och uppstÃ¥ndelse.
I detta Jonatecken har vi allt. Genom Jesu död har vi fullständig förlÃ¥telse för vÃ¥ra synder och genom Hans uppstÃ¥ndelse har vi beviset pÃ¥ att Gud accepterade Hans betalning med sitt eget liv i vÃ¥rt ställe. Genom Hans uppstÃ¥ndelse vet vi ocksÃ¥ att vÃ¥r Frälsare är den Levande Herren som Allsmäktig följer oss dag för dag. Till Jonatecknet skall vi ständigt Ã¥tervända. Vi skall inte se till höger eller vänster efter övernaturliga tecken för att stärka vÃ¥r tro. â€Herre, när jag har dig frÃ¥gar jag inte efter nÃ¥got pÃ¥ jorden†(Ps. 73:25).
Amen.
LÃ¥t oss be:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan
så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod
intill änden och varda saliga. Amen.
Psalmer
Ingång: 2
Lovpsalm: 18
Gradual: 321
Eft pred. 541
Nattvard: 387
Slutpsalm: 220
