av Lars Borgström Predikan 19:e sön e tref. Joh. 7:40-52

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Omkring ditt Ord, o Jesus, oss stilla gör

och fram till livets källa av nåd oss för.

Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,

du ensam kan oss mätta med livets bröd. Amen.

Jesus hade just ställt sig pÃ¥ själva tempelplatsen i Jerusalem, den plats som var den heligaste av alla platser. PÃ¥ den sista dagen av den stora lövhyddohögtiden, den största dagen i högtiden dÃ¥ flest människor var samlade vid helgedomen, stod Jesus där och ropade: â€Om nÃ¥gon törstar, sÃ¥ kom till mig och drick!†(Joh. 7:37). Vid denna högtid utfördes en ceremoni, där man under högtidliga former hämtade vatten frÃ¥n Silaomkällan vid tempelberget och göt detta vatten över altaret, medan församlingen sjöng: â€Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor†(Jes. 12:3). Mitt i denna ceremoni trädde nu alltsÃ¥ Jesus fram och manade, ropande, alla törstande att komma till Honom och dricka av frälsningens vatten.

FörstÃ¥r du hur revolutionerande, hur ansprÃ¥ksfullt och häpnadsväckande, detta Jesu rop var? I Jes. 55:1 säger HERREN, Israels Gud: â€Hör pÃ¥, alla ni som törstar, kom hit till vattnetâ€. När Jesus träder fram pÃ¥ den heliga tempelplatsen och manar folket att komma till Honom för att fÃ¥ sin törst släkt, är det Gud, HERREN själv, som stÃ¥r där i kroppslig gestalt och ropar att frälsningens källor finns att finna hos Honom. För tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan vandrade Gud, den evige, universums Skapare, här pÃ¥ jorden. VÃ¥r jord har blivit besökt av den Helige! Är det inte märkligt och svindlande?

Naturligtvis kunde inte Jesu rop pÃ¥ tempelplatsen passera oförmärkt. Genast uppstod det olika meningar bland folket vem Han var. Det var väl inte sÃ¥ att nÃ¥gon där och dÃ¥ trodde att Han verkligen var Gud själv, men ur folkhopen hördes olika röster om vem Han var. â€Profetenâ€, sade nÃ¥gra. Mose hade ju sagt, att en dag skulle en profet, en sÃ¥dan som han själv, uppstÃ¥ ur folket. â€Han är Messiasâ€, var det nÃ¥gra andra som sade. Mer skeptiskt inställda ur folkskaran sade: â€Inte kommer väl Messias frÃ¥n Galileen? Säger inte Skriften att Messias skall komma ur Davids släkt och frÃ¥n Betlehem, den stad där David bodde?†Det uppstod alltsÃ¥ olika meningar kring frÃ¥gan vem Jesus var, delvis beroende pÃ¥ okunskap. Jesus var ju född i Betlehem och inte i Galileen, fastän det var där Han vuxit upp. En sak var i alla fall säker, det var t.o.m. tempelvakterna tvungna att medge när de avlade rapport till översteprästerna och fariseerna: â€Aldrig har nÃ¥gon människa talat som Hanâ€.

Redan då hade människorna olika uppfattningar i den viktigaste av alla frågor, frågan vem Jesus är. Också idag är denna fråga en vattendelare mellan människor.

Även idag undrar människor vem Jesus är

Det finns förstås många helt likgiltiga människor som över huvud taget inte tänker på djupare frågor som rör vår existens. Det är märkligt att det kan finnas sådana människor, för vilka frågan vem Jesus är kan vara ointressant. Det är ju av avgörande vikt att vi får ett tillförlitligt svar på den frågan. Är det nämligen så att Jesus är den Han själv säger sig vara, Guds Son och världens ende Frälsare, är det ju av evighetsvikt att vi lär känna Honom.

Helt naturligt har det därför ocksÃ¥ tiderna igenom funnits mÃ¥nga människor som velat besvara frÃ¥gan vem Jesus är. MÃ¥nga goda böcker har skrivits som varit till välsignad vägledning. â€Jesus i centrum – därför är jag lutheran†(Daniel Preus) är en av de senare som kommit ut pÃ¥ svenska.

Men vid sidan av de goda böckerna har också många missförstånd och medvetna förfalskningar förekommit. Så har det på senare år i uppmärksammade böcker hävdats att Jesus inte alls funnits. Det har också påståtts att korsfästelsen bara ledde till Jesu skendöd, och att Han sedan, efteråt, uppträdde som aposteln Paulus. Ja, en sådan befängd tanke presenterades av läkaren och författaren Lena Einhorn för två år sedan i en bok, som blev mycket uppmärksammad och sålde bra. I Da Vinci-koden, en bästsäljare som också blev Hollywoodfilm, påstods det att Jesus bara var en vanlig människa som ingick äktenskap med Maria Magdalena och fick barn, vars ättlingar lever ännu idag (Dan Brown 2004). I radioprogrammet Sommar i P 1 för tre år sedan gick hela sommarprataren Lena Anderssons program ut på att Jesus var en vanlig människa med storhetsvansinne och undermålig moral.

Att sådana förvirrade eller medvetet bedragande tankar säljer visar att det också i vår tid bildas olika meningar om vem Jesus är eller var. Aldrig har ju någon talat som Han – det är klart att när någon talar och undervisar som Han väcker det nyfikenhet.
När det gäller att avslöja de felaktiga föreställningarna om Jesus i dessa nya böcker vill jag rekommendera Seth Erlandssons bok Vem är han? Seth Erlandsson har orkat ta itu med uppgiften att bemöta de mÃ¥nga förvanskningar av Jesus som förs fram till allmänheten – en tröttsam uppgift som man själv frestas anse livet är för kort för att man skall ta sig an. Varför skulle man lägga ned tid pÃ¥ dessa förblindade människors tankar? Men dessa vilda, förvirrade föreställningar som sprids fÃ¥r inte stÃ¥ oemotsagda. Människor behöver fÃ¥ lögnerna avslöjade och sanningen uppenbarad. Särskilt unga människor, som kanske fascinerats av Da Vinci-koden, borde fÃ¥ läsa Vem är han?

Uppfattningarna om Jesus mÃ¥ vara mÃ¥nga och skiftande, men djupast sett finns det till sist bara tvÃ¥ förhÃ¥llningssätt att inta. â€Den som inte är med mig är emot mig†säger Jesus. Det betyder att de likgiltiga i själva verket inte är neutrala. De är emot Jesus. Det finns därför bara tvÃ¥ grupper av människor. Den första gruppen är

De som är emot Jesus

Hit hör både de öppet fientliga och de som inte över huvud taget bryr sig om Jesus. Genom sin liknöjdhet visar dessa senare på ett förakt som kanske t.o.m. är värre än den öppna fiendskapen. Hur kan man vara likgiltig inför en person som utgjutit sitt blod och gått i döden för en därför att man inte skall hamna i helvetet utan istället bli frälst och komma till Himmelen? Och om denne person, som gått i döden för en, dessutom är Härlighetens Herre blir ju likgiltigheten naturligtvis helt fruktansvärd. Bara ett mycket hårt och ont hjärta kan vara kallt och likgiltigt inför en sådan sak.

Inte nog med att dessa människor genom sin otro drar dom och evig förbannelse över sig, somliga av dem t.o.m. förbannar de människor som vill följa Jesus. Fariseerna, som hörde talas om Jesus och vad Han gjort pÃ¥ tempelplatsen, sade om de människor som tyckt att Jesus verkat vara en stor gudsman: â€Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannadâ€.

Denna fariseiska attityd av fiendskap mot Jesus och frälsningen genom Honom har dessvärre präglat även stora delar av den yttre kyrkan. När Luther och de andra reformatorerna Ã¥terupptäckte evangeliet om syndernas förlÃ¥telse för Jesu skull, rättfärdiggörelsen genom tro allena, svarade den officiella romerska kyrkan i ett dekret frÃ¥n konciliet i Trident, det s.k. motreformationens koncilium: â€Om nÃ¥gon säger att den rättfärdiggörande tron ej är nÃ¥got annat än förtröstan (fiducia) pÃ¥ den gudomliga barmhärtighet som förlÃ¥ter synder för Kristi skull, eller säger att man rättfärdiggöres genom denna förtröstan allena, den vare fördömd†(Canon 12 om rättfärdiggörelsen).

När fariseerna avfärdade Jesus rannsakade de inte Skriften, utan gjorde det med traditions– och auktoritetsargument. â€Finns det nÃ¥gon i Stora rÃ¥det eller bland fariseerna som har trott pÃ¥ Honom?†frÃ¥gade man med det underförstÃ¥dda svaret att det hade ingen av de religiösa ledarna gjort – och därmed var frÃ¥gan avgjord. Även här gÃ¥r vÃ¥ra tankar till den romersk-katolska kyrkan, som vid sidan av Skriften lägger den kyrkliga traditionen och det kyrkliga ämbetets auktoritet som källor till den gudomliga uppenbarelsen. Där är sÃ¥ att säga villfarelsen bekräftad, stadfäst, i officiella dogmer – men hur lätt är det inte att även vi som kallar oss bibeltrogna mer resonerar i termer av â€sÃ¥ har vi alltid gjort†eller â€sÃ¥ lärde den eller den ledarenâ€. Den faran finns alltsÃ¥ ocksÃ¥ hos oss.

Det är alltså många som avvisar Jesus av antingen det ena eller det andra skälet. De kan synas mycket olika utåt sett, men djupast sett förenas de genom att vara bortvända från Gud. De tycker bättre om mörkret än om ljuset (Joh. 3:19-20). Jesus är ju världens ljus, men Honom vill de inte ha med att göra. Men så finns då en annan grupp. Den gruppen är

De som är med Jesus

Dessa människor kan vara av olika slag. De är också mycket olika när det gäller styrka i Herren. Men samma människa kan också vara svag i tron ena gången, stark den andra. När fariseerna ville döma Jesus efter Hans framträdande på tempelplatsen framträdde plötsligt Nikodemus till Jesu försvar. Tidigare, då ingen direkt fara förelåg, hade Han bara vågat komma till Jesus när ingen såg, i skydd av nattens mörker. Nu, när det verkligen var farligt, visade Nikodemus plötsligt mod. Så kan det alltså vara.

Gemensamt för alla trons människor är i alla fall att de förtröstar på Jesus. Det är hos Honom de har sitt hopp, sin glädje och sin frid. Genom Jesus har de fått förlåtelse för sina synder. De har inte varit bättre än andra människor, det är inte därför de är kristna.

När Guds Son hängde fastspikad pÃ¥ korset stod pÃ¥ vardera sidan av Hans kors ytterligare ett kors. Jesus var oskyldig, men pÃ¥ dessa andra kors hängde tvÃ¥ verkliga förbrytare. De stÃ¥r som utmärkta representanter för mänskligheten tiderna igenom. “Alla har syndat och gÃ¥tt miste om härligheten frÃ¥n Gud” (Rom. 3:23). Och “syndens lön är döden” (Rom. 6:23 och 1 Mos. 2:17). Vi människor, oavsett vilka vi är, vad vi än lyckats Ã¥stadkomma här i livet, hur klanderfritt vi än tycks ha lyckats leva ytligt sett, är alla i exakt samma läge som rövarna. Vi har ingenting att berömma oss av inför Gud, utan förtjänar bara dom och straff.

Se nu hur rövarna sÃ¥ tydligt illustrerar mänsklighetens tvÃ¥ olika grupper: Vad gällde det rättmätiga i deras dom skilde det ingenting dem emellan. Det enda som skilde dem Ã¥t var deras inställning till Jesus. Den ene rövaren skymfade Jesus in i det sista. Men den andre, den botfärdige, tillrättavisade den fräcke och sade: “Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? VÃ¥r dom är rättvis. Vi fÃ¥r vad vi har förtjänat. Men Han har inte gjort nÃ¥got ont” Och sÃ¥ sade han: “Jesus, tänk pÃ¥ mig, när du kommer till ditt rike” (Luk. 23: 40-42). Svaret han fick av den barmhärtige Frälsaren var: “Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset”.

Det enda som skilde dem Ã¥t var alltsÃ¥ deras inställning till Jesus. Den ene fick följa med Jesus till paradiset, den andre gick bort till det eviga mörkret – frÃ¥n en pinoplats, Golgata, till en ännu mycket värre pinoplats, helvetet. De förtjänade samma straff, men den botfärdige tog emot Guds nÃ¥d. “Syndens lön är döden, men Guds gÃ¥va är evigt liv i Kristus Jesus, vÃ¥r Herre” (Rom. 6:23). Eller, som Jesus säger: “Den som tror pÃ¥ Guds Son blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror pÃ¥ Guds enfödde Sons namn” (Joh. 5:24).

Den stora vattendelaren av det enorma folkhav som mänskligheten utgör är alltsÃ¥ Jesus Kristus och Hans kors. Det gÃ¥r en skiljelinje rakt igenom mänskligheten och den skär rätt igenom alla andra typer av mänskliga gemenskaper, även kristna församlingar. Det kan vara tungt, ja nästan outhärdligt att tänka sig att till och med den skara människor som sluter upp pÃ¥ söndagens gudstjänst är en blandad hop. Skrymtare och namnkristna finns i de mest fromma sammanhang. Skiljelinjen skär även rätt igenom familjer. Jesus säger: “Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot tvÃ¥ och tvÃ¥ mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor” (Luk. 12:51-52).

Somliga hör Herren till eftersom de tror på Frälsaren, andra avvisar Honom i otro och ställer sig därmed själva utanför gemenskapen med Gud. Det är inställningen till Jesus och Hans nåd som är det allt avgörande.

Den botfärdige rövaren kom till paradiset. SÃ¥ skall det ocksÃ¥ gÃ¥ för alla som vänder sig till Jesus. “Den som kommer till mig” säger Jesus, “skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut” (Joh. 6:37). “Jag är dörren. Den som gÃ¥r in genom mig skall bli frälst” (Joh. 10:9). â€Om nÃ¥gon törstar, sÃ¥ kom till mig och drick!†(Joh. 7:37).

Det ligger makt i sÃ¥dana ord. Aldrig har nÃ¥gon talat som Han. Aldrig har nÃ¥gon annan kunnat väcka döda människor till liv genom sitt ord. Men Jesus, som själv är Ordet genom vilket allt skapat blivit till (Joh. 1:3), kunde genom sitt allmaktsord väcka upp den döde Lasarus. Det var inte Lasarus som bestämde sig för att plötsligt börja leva igen. Nej, undret skedde genom Jesu allmaktsord: â€Lasarus, kom utâ€. SÃ¥ är det ocksÃ¥ pÃ¥ det andliga omrÃ¥det. En oomvänd människa, död i överträdelser och synder, kan inte plötsligt bestämma sig för att börja leva, för att tro pÃ¥ Jesus och sÃ¥ bli född pÃ¥ nytt. Men genom Jesu Ord kan undret ske! Den stund är redan inne, och har sÃ¥ varit sedan Jesus vandrade runt och förkunnade evangeliet här pÃ¥ jorden, â€när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall fÃ¥ liv†(Joh. 5:25).

Guds Sons röst hörs varje gång Bibeln läses och predikan hålles. Därför talar nu Guds Son med sitt mäktiga allmaktsord genom min mun: Kom till Honom, gå in genom Honom, gå till Honom och drick av frälsningens vatten. Stå inte emot Guds Ande som kallar dig. Kom till Jesus med din skuld och bekänn dina synder. Du skall då få ta emot nåd, alltså förlåtelse för all din synd. Du får ikläda dig den snövita dräkten som är Jesu rättfärdighets klädnad. I den dräkten framstår du inför den himmelske Fadern som lika helig, ren och oskuldsfull som Hans älskade Son Kristus är. Du har då evigt liv, ett liv som tar sin början här och nu och sedan, efter din kroppsliga död, fortsätter för all framtid i de himmelska boningarna. Där skall du få skåda Herren Jesus, alltid och för evigt.

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.

SÃ¥nger ur Lova Herren:

Inledning 271

Lovsång 1

Gradual 303

Före pred. 279

Efter pred. 331

Avslutning 3