Recension av Luther och hans värld.
Den återupptäckt av evangeliet som reformationen innebar medförde stora omvälvningar inom både kyrkans, politikens och bildningens värld. Frågan vilket orsakssambandet var mellan reformatorernas idéer och samhällets förändring har ivrigt sysselsatt historikerna. Det fanns förvisso många faktorer i det senmedeltida samhället som kan sägas ha berett marken för reformationen (spänningen mellan påvemakt och nationalstater, imperativet från humanismen att studera Bibeln på grundspråken, den framväxande borgerliga medelklassens konflikt med feodalsamhället o.s.v.), men man kommer till sist inte ifrån den stora betydelse en enda man och hans andliga kamp hade när det gäller att förklara hur det kom sig att det under 1500-talet uppstod från påvedömet fria evangeliska kyrkor och församlingar i Europa. Reformationen är ett tydligt exempel på den stora roll personligheterna spelar i historien.
Till Luther och hans världs förtjänster hör att Graham Tomlin insett detta. Han skriver: â€Ã„ndÃ¥ är och förblir reformationen framförallt en rörelse som sattes igÃ¥ng av unika individer […] Och Luther, som var den främste av dessa personer, förtjänar att studeras även i vÃ¥r tid†(s 8).
Luther och hans värld är en vacker och lästläst bok. Den är rikt illustrerad och pedagogiskt upplagd med belysande citat i marginalerna och små förklarande utvikningar i särskilda spalter. Några skrivfel och några ovanliga svenska översättningar av det teologiska fackspråket gör dock att man hade önskat sig en mer noggrann korrekturläsning.
Tomlin ger en god överblick av den kultur – inte minst universitetsvärldens – och det samhällsliv som rÃ¥dde i 1500-talets Tyskland. Vi fÃ¥r även läsa om pÃ¥vekyrkans förfall, där en förvrängd nÃ¥delära medförde avlatshandel, mariakult och mässoffer. Spännande och fängslande, ibland t.o.m. riktigt roligt, är det att läsa om Luthers familjeliv och om olika episoder han var med om. Tomlin lÃ¥ter oss komma människan Luther nära.
Även om Tomlin inte explicit tar ställning i den omdebatterade frågan när Luthers reformatoriska genombrott skedde, ansluter han sig ändå, genom bokens kronologiska disposition, till den lilla majoritet av lutherforskare som tidsbestämmer genombrottet till 1514-1515. Enligt min mening har t.ex. Lowell C. Green (How Melanchthon helped Luther discover the Gospel) och Ingemar Öberg (Himmelrikets nycklar och kyrklig bot) mer fog för uppfattningen, att genombrottet skedde efter uppspikandet av teserna 1517.
Som sig bör fÃ¥r vi i denna bok bekanta oss med de bärande tankarna i Luthers teologi. Här träffar Tomlin i huvudsak rätt, men det finns ändÃ¥ nÃ¥gra saker att anmärka pÃ¥. När Luthers syn pÃ¥ mässan framställs (s 94-97) lyfts visserligen hans kritik mot de katolska missbruken fram pÃ¥ ett korrekt sätt, men när Tomlin skriver att Luther uppfattade â€mässan som primärt en symbol av Guds löfte i Kristus, vilket binder samman gemenskapen†(s 95) är detta direkt missvisande. Under rubriken â€Kontroversen om nattvarden†(s 144-152), där Luthers uppgörelse med Zwingli skildras, är dock Tomlin klarare och framhäver där Luthers starka hävdande av Jesu kropps och blods verkliga närvaro i nattvarden.
I ett avslutande kapitel, â€Arvetâ€, försöker Tomlin att visa pÃ¥ den förblivande betydelse Luthers teologi har för människor av idag. Reformatorns upptäckt av evangeliet, d.v.s. rättfärdiggörelse genom tro allena, hade tidigare presenterats pÃ¥ ett förtjänstfullt sätt (s 56-62), men i detta avslutande kapitel förklaras vikten av denna läroartikel främst i psykologiska termer: Rättfärdiggörelse genom tro allena skänker gott självförtroende. En annan positiv följd som lyfts fram är att människovärdet garanteras. En individs värde beror inte pÃ¥ hennes kvalitéer eller insatser, utan pÃ¥ att hon är älskad av Gud.
Det är gott och väl – men lÃ¥ngt ifrÃ¥n nog. SÃ¥ skulle nämligen inte Luther förklarat värdet av sin i Guds Ord gjorda upptäckt. Betydligt mer stÃ¥r pÃ¥ spel än gott självförtroende. Vad saken handlar om – inte bara pÃ¥ Luthers tid, utan i alla tider – är evigt liv eller evig död. I Luthers stora psalm om försoningen, Sv. ps. 345, skildras utgÃ¥ngsläget sÃ¥: â€Jag under satan fÃ¥ngen lÃ¥g [—] och helvetet stod öppet†(v 1). Men i sista versen, efter det att Jesu blodiga pina, Hans död och uppstÃ¥ndelse beskrivits, prisas Guds barmhärtighet, som â€nederslog i Kristi död synd, helvete och nöd.†Det eviga livet är nu vunnet och skänks för intet! â€Ho kan oss nu fördärva?†(v 8).
LikasÃ¥ menar Tomlin att teologins uppgift enligt Luther är att â€hjälpa människor leva ett gott, tryggt och fruktbart liv, att framkalla kärlekens handlingar frÃ¥n hjärtat och inte ett skuldtyngt samvete†(s 183). Men teologens uppgift är enligt Luther istället den, att rätt dela lag och evangelium sÃ¥ att människor kan frälsas frÃ¥n den eviga fördömelsen, eller, positivt uttryckt, att leda dem till den eviga saligheten. Det andra är bieffekter.
Lars Borgström, Uppsala
Graham Tomlin: Luther och hans värld, 190 s
Cordia (Verbum förlag AB) ISBN 978-91-526-3164-5 Stockholm 2007
Beställning: tfn: 08-743 65 10
