av Lars Borgström Predikan 3:e sön e trefaldighet Matt. 9:9-13

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss ditt ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara! Amen.

Jesus vandrade tillsammans med sina nyvunna lärjungar – de var ännu inte fulltaliga, d.v.s. hade ännu inte blivit â€de tolv†– mot gränsen mellan Galiléen och det intilliggande omrÃ¥det Gaulanitis. I det lilla samhället som lÃ¥g närmast gränsen var en vägtull uppsatt. SÃ¥dana var i regel av mycket enkel konstruktion; ett tak över fyra pelare snarare än ett skjul. Vi fÃ¥r anta att även denna vägtull sÃ¥g ut ungefär sÃ¥. Där satt en man som hette Matteus. Av parallellstället i Luk. 5:27 ser vi att denne Matteus inte bara rÃ¥kade befinna sig vid tullhuset utan att han var tullindrivare, publikan. Det var därför han var där. I Lukasevangeliet kallas han för Levi, men det är samme man. Judarna hade ofta tvÃ¥ namn vid denna tid. En del anser att Levi var hans namn frÃ¥n början, men att han av Jesus fick namnet Matteus vid kallelsens ögonblick, dÃ¥ han ju insattes i ett helt nytt sammanhang.

Publikanerna var quislingtyper, kollaboratörer som hjälpte den romerska ockupationsmakten att ta upp skatt från judarna. Mycket få av dessa publikaner skötte sina sysslor samvetsgrant, utan tog gärna ut extra stor avgift för att kunna dryga ut den egna, privata kassan. När de ändå var så pass föraktade genom sin sysselsättning, kunde de ju lika gärna försöka tjäna mycket pengar genom den. Så resonerade nog de flesta. Hur det var med just Matteus i detta avseende vet vi inte, men att han var föraktad förstår vi.

Jesus kallar Matteus

När Jesus fick se Matteus sitta utanför tullhuset sade Han till honom: â€Följ mig!â€. Jesus hade redan gjort sig känd som en rabbi, en lärare med egna lärjungar. Han hade hÃ¥llit den mäktiga Bergspredikan och väckt uppmärksamhet genom sitt botande av sjuka. En rabbi skulle ha lärjungar, och dÃ¥ var ju nu frÃ¥gan vem som kunde anses vara en värdig lärjunge till en sÃ¥dan märklig mästare.

Jesus ställde inga rannsakande frÃ¥gor till Matteus, Han förhörde sig inte om hur han hade kommit att hamna i en sÃ¥dan ovärdig sysselsättning. Det blev inget borrande i gamla synder utan bara ett enkelt och rättframt, ja t.o.m. uppfordrande â€Följ mig!†Matteus följde genast Jesus.

När Jesus kallar människor tar Han ingen hänsyn till vad dessa gjort tidigare, vilka synder eller tilltrasslade liv de än har bakom sig. De fÃ¥r alla komma. Och Jesu kallande röst ljuder ännu idag: â€Följ migâ€. Jesus vandrar inte längre längs Galiléens dammiga vägar som Han gjorde den gÃ¥ngen för snart tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan dÃ¥ Han mötte Matteus. Men fortfarande talar Han till oss genom sitt Ord, den heliga Skrift, och genom de sprÃ¥krör Han utsett bland människorna.

Varje kristen är satt att förkunna Guds â€härliga gärningar†(1 Petr. 2:9), som vi hörde Andreas predika om förra söndagen, men sÃ¥ har Herren ocksÃ¥ satt nÃ¥gra till att vara â€herdar och lärare†(Ef. 4:11), till att offentligt bära fram Hans ord inför bÃ¥de församlingen och världen utanför. Prästen är Herrens mun. Men detta gäller bara de riktiga prästerna, de som bara säger samma sak som Jesus gör i sitt Ord, inte de falska prästerna som bär fram sina egna hjärtans ingivelser eller det som människor i allmänhet vill höra.

â€Följ Jesus†säger jag pÃ¥ Herrens uppdrag. Vem du än är som kommit hit till Pauluskallet idag sÃ¥ gäller Jesu bjudande, kallande, uppfordrande röst: â€Följ mig!â€. Du kanske kom hit enbart för Pelles skull, för att vara med om hans stora högtidsdag, och det är vackert sÃ¥. Men Herren hade andra tankar med ditt besök i Pauluskapellet. Han ville att du, precis som Matteus en gÃ¥ng för tvÃ¥ tusen Ã¥r sedan, precis som jag en gÃ¥ng för femton Ã¥r sedan, skulle lämna det gamla livet och leva för Jesus.

Allt klarnar inte på en gång, det ser vi tydligt hos de tolv lärjungarna i evangeliernas berättelser. Men alla får vara med och lära hos Jesus. Han stöter inte bort någon, utan undervisar med stort tålamod och leder lärjungen steg för steg fram på livets väg mot det himmelska målet. Den kristna, bibeltroende församlingen är en skola där Jesus är läraren.

Jesu kärlek väcker anstöt

Matteus lydde genast Jesus och bjöd Honom hem till sig. Där ordnades det med måltid och till bords med Jesus och Hans lärjungar låg Matteus tullindrivarkollegor och syndare av annat slag. Ja, Jesus låg till bords med syndare.

Vi kanske inte riktigt förstÃ¥r hur revolutionerande detta med mÃ¥ltidsgemenskapen med syndare var vid denna tid för en man som framträdde som rabbi. Även om vi kan uppleva hur härligt det är att dela mÃ¥ltid med nÃ¥gon som vi tycker om, och hur gemenskapsstärkande detta är – och tvärtom hur obehagligt vi kan tycka det är att äta tillsammans med en person som vi inte kommer överens med – sÃ¥ uttryckte mÃ¥ltidsgemenskapen vid denna tid, och gör väl sÃ¥ fortfarande i Orienten, en mycket djupare gemenskap än sÃ¥, ja man skulle kunna säga att den visade pÃ¥ ett vänskapsförbunds giltighet och hade en nästan sakral, helig betydelse.

Att Jesus åt med syndare väckte därför en våldsam avsky hos fariséerna. Dessa var egenrättfärdiga människor som tyckte att de själva var goda och heliga, samtidigt som de såg ned på sådant pack som Matteus och hans vänner.

Så är det och kommer alltid att vara. Jesu kärlek till syndare väcker alltid hat hos egenrättfärdiga fariséer. Så är det också idag. De flesta människor uppfattar sig som goda och rättfärdiga, hyggliga samhällsmedborgare. De är väl inte värre syndare än någon annan tänker de. De ser inte sitt eget bottenlösa syndafördärv som gör att de i hemlighet går och åtrår andra mäns hustrur eller andra kvinnors makar. De förstår inte att avundsjukan de känner då någon annan fått befordran, löneökning eller framgång i livet på något annat sätt, är ett uttryck för det själviska hjärtat och är fördömelsevärd synd, även om den inte tar sig uttryck i yttre verksynder som förtal, stölder eller vredesutbrott. Men Jesus säger i Bergspredikan, som Han nyss hållit innan Han kallade Matteus vid gränssamhällets tullstation, att den inre vreden och hjärtats åtrå leder till den eviga elden i Gehenna (Matt. 5:22, 29-30).

Egenrättfärdiga människor i alla tider tycker det är fel att uppenbara syndare, sÃ¥dana som Matteus och hans vänner, fÃ¥r oförskyld nÃ¥d och förlÃ¥telse. En sÃ¥dan Gud, en sÃ¥dan Jesus vill de inte veta av. De säger: â€Varför äter Han med publikaner och syndare?â€. Eftersom de själva tror sig vara bättre än andra och rättfärdiga i sig själva vill de inte veta av en Gud som frikänner syndare av nÃ¥d allena för Jesu Kristi skull.

Men de vill inte heller veta av en helig och rättfärdig Gud, Bibelns Gud, som dömer och bestraffar hjärtats synd med helvetet. De tror istället på en egen uttänkt gud, en avgud som bara är en tankekonstruktion, som godkänner och tar emot tillräckligt goda människor, som de tror att de själva är, till Himmelen.

Jesus kallar dig

När Jesus hörde fariséernas argsinta, förebrÃ¥ende frÃ¥ga â€Varför äter Han med publikaner och syndare?†svarade Han: â€Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka [—] Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.†Ja, Matteus och hans vänner var syndare. Att de fick vara med Jesus är ett stort evangelium, det innebär ju att Jesus är syndares vän.

Men ocksÃ¥ fariséerna var syndare! Det tragiska var att de inte förstod det. De hörsammade inte Jesu uppmaning â€Följ mig!â€. De förkastade den enda hjälp som finns att tillgÃ¥, den ende läkare som kan bota oss, den ende Frälsare som kan rädda oss frÃ¥n helvetet, eftersom Han burit all världens synd; bÃ¥de Matteus synder och fariséernas och allas vÃ¥rt syndafördärv, ditt och mitt, som tar sig uttryck i onda tankar, ord och gärningar – allt detta led och dog Jesus för pÃ¥ korset och öppnade därmed en ny och levande väg till Himmelen.

â€Följ mig!†ljuder ocksÃ¥ Jesu bjudande uppmaning idag, denna högtidsdag i Pauluskapellet. â€Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig†(Joh. 14:6) säger Han. Förkasta dÃ¥ inte liksom fariséerna Jesu förbarmande kärlek, Hans gränslösa nÃ¥d som Han ger för intet till varje syndare som vill komma. Kanske är detta den allra sista gÃ¥ngen i livet du fÃ¥r en sÃ¥dan maning. SÃ¥ mycket viktigare dÃ¥ att du följer Matteus exempel och gör som Mästaren säger. Helt och hÃ¥llet ovärdig i sig själv blev han en Jesu lärjunge och nÃ¥gon gÃ¥ng under vandringen med Jesus gick ocksÃ¥ evangeliets ljus upp för honom. Han förstod att vÃ¥rt enda hopp för evigheten är Jesus och, kan ni tänka er, denne publikan blev sÃ¥ smÃ¥ningom evangelisten Matteus, ur vars evangelium vi idag har läst. SÃ¥dana planer hade Jesus med publikanen Matteus. Han vill ocksÃ¥ förbarma sig över dig, frälsa dig frÃ¥n synden, döden och djävulen och sÃ¥ använda dig i sitt rikes tjänst.

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga.

Amen.