av Lars Borgström Lovsången till Herren kan aldrig tystna

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O, Fader vår barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

â€LovsÃ¥ngen till Herren kan aldrig tystna.†Det är det ämne som blivit mig förelagt. Ragnar Block, som gav mig ämnet, övervägde för ett ögonblick att föredragets rubrik skulle vara â€LovsÃ¥ngen till Herren fÃ¥r aldrig tystna.†Ett sÃ¥dant föredrag skulle väl i och för sig ocksÃ¥ vara möjligt att hÃ¥lla, nämligen om man ser till den enskilda människan eller till ett enskilt yttre kyrkosamfund. Tystnar en människas eller en församlings eller ett kyrkosamfunds lovsÃ¥ng till Herren har den andliga döden inträtt. Detta är inte bara möjligt, utan tyvärr, förskräckande nog, ocksÃ¥ vanligt.

Ragnar Block ändrade sig emellertid snabbt och sade istället att jag skulle tala över ämnet â€LovsÃ¥ngen till Herren kan aldrig tystna.†Detta pÃ¥stÃ¥ende är ocksÃ¥ verkligen riktigt. Ser man nämligen till ett världsvitt eller t.o.m. kosmiskt perspektiv är det sÃ¥ att lovsÃ¥ngen till Herren aldrig kan tystna. Visserligen finns det mÃ¥nga mäktiga krafter i världen som försöker tysta lovsÃ¥ngen till Herren. Vi kan här nämna kristendomsfientliga statsmakter, politiska partier och ondskefulla människor. Det finns ocksÃ¥ mÃ¥nga falska kyrkoledare och andra oomvända fiender inom den yttre kyrkan som vill tysta lovsÃ¥ngen till den Ende Sanne Guden, den verklige Herren, liksom Israels falska religiösa ledare försökte tysta folkets hosianna-rop när Jesus red in genom Jerusalems stadsport. Vi kan ocksÃ¥ bland fienderna nämna de onda andemakterna, de fallna änglarna som ocksÃ¥ kallas demoner. Sist men inte minst, utan tvärtom i synnerhet, nämner vi ocksÃ¥ den som stÃ¥r bakom alla dessa makter: djävulen. Trots att djävulen är stark och har mÃ¥nga villiga redskap i sin tjänst kan alltsÃ¥ inte lovsÃ¥ngen till Herren tystna. Varför lovsÃ¥ngen inte kan tystna kommer att bli klart under föredragets gÃ¥ng. Den första frÃ¥gan vi kan ställa angÃ¥ende sÃ¥ngen till Herrens lov, är:

När började lovsången?

LovsÃ¥ngen till Herren började genast, sÃ¥ fort nÃ¥gonting över huvud taget skapades. Den treenige Guden är den Ende som är evig. Ingenting annat är evigt. Mellan Gud och allting annat är det en fundamental klyfta. Endast Gud den Evige fÃ¥r dyrkas, lovsjungas och tillbedjas. Ägnas dyrkan nÃ¥gonting eller nÃ¥gon annan än Gud, t.ex. Maria eller andra helgon, är det frÃ¥ga om avgudadyrkan. Inte ens de heliga änglarna fÃ¥r tillbedjas. Det var ju nÃ¥gonting som ingen mindre än evangelisten Johannes var i färd med dÃ¥ han av en ängel förevisats de himmelska synerna. Ängeln avvisade genast denna felriktade tillbedjan och sade: â€Gör inte det! Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som hÃ¥ller fast vid orden i denna bok. Gud skall du tillbe†(Upp. 22:9).

Endast Gud fÃ¥r tillbedjas. Vi kristna tillber och lovsjunger Jesus Kristus. Är dÃ¥ inte det avgudadyrkan? Jesus föddes ju vid vÃ¥r tideräknings början och tillhör väl det skapade – pÃ¥ fel sida om den fundamentala klyfta jag nämnde tidigare? Det är sant att när ett vanligt barn blir till genom befruktning innebär detta att en ny person börjar existera. Men vid inkarnationen, Guds människoblivande, blev inte nÃ¥gon ny person till, utan det var den evigt existerande Sonen, den andra personen i treenigheten – Han som var före Abraham (Joh. 8:58), Han som fanns före allting och genom vilken allting är skapat (Joh. 1:1-3, Kol. 1:16-17) – som antog mänsklig gestalt. Jungfrufödseln, att Maria blev havande utan mans medverkan, Ã¥terspeglar Kristi gudom. Det faktum att Jesus inte har nÃ¥gon jordisk far innebär att Han alltid visar bortom det jordiska mot sitt himmelska och eviga ursprung. Han har levt det jordiska livet fullt ut som sann människa, men Han lever ocksÃ¥ bortom och ovan historisk tid som sann Gud. Denna dyrbara sanning bekänner vi varje söndag dÃ¥ vi i trosbekännelsen, som sammanfattar vÃ¥r heliga kristna tro, säger: “Vi tror ock pÃ¥ Jesus Kristus, Hans enfödde Son, vÃ¥r Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria.”

Men Ã¥ter till frÃ¥gan om lovsÃ¥ngens begynnelse. Den tog alltsÃ¥ sin början sÃ¥ fort Gud skapade nÃ¥gonting över huvud taget. LovsÃ¥ngen till den treenige Guden pÃ¥gick redan när vÃ¥r värld skapades. Vi vet inte hur lÃ¥ngt före, men redan innan Gud skapade himmel och jord, hela det synliga universum, hade Han ju skapat den osynliga, himmelska världen som befolkas av änglar. Det var dessa änglar som lovsjöng Gud den treenige; Fader, Son och Ande, före vÃ¥r världs skapelse. I Jobs bok (38:6-7) stÃ¥r det att dessa änglar, som där kallas Guds söner, jublande betraktade skapelseverket: “Var fick jordens (eg. hennes) grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?”

Änglarnas fortsatta lovsång

En annan inblick i denna lovsång får vi genom skildringen av en händelse i profeten Jesajas liv. Profeten hade en gång i sin ungdom, vid ett besök i det heliga templet i Jerusalem, med obeslöjade ögon – d.v.s. det täckelse som normalt hänger för våra ögon var helt undanryckt, så att han kunde se hela den andliga verkligheten – med obeslöjade ögon hade han fått se in i Guds tronsal och där fått se och höra hur de heliga, mäktiga serafänglarna lovsjöng Herren Sebaot, den treenige, med ett trefaldigt helig. Denna lovsång var så mäktig, så stark, att själva dörrtrösklarnas fästen darrade (Jes. 6:4).

I Uppenbarelsebokens femte kapitel läser vi mer om den lovsjungande, oräkneliga änglaskaran i Himmelen. Till antalet var de tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen (v 11-12). Det blir hundra miljoner och en miljon. Skall det fattas så att dessa tal i sin tur skall multipliceras med varandra blir summan ett hundra tusen miljarder, en oerhört stor skara! Om man tänker sig att jordens befolkning är sex miljarder människor skulle det gå sexton tusen sex hundra änglar på varje nu levande människa. Det blir sannerligen en mäktig lovsång!

Vad är det dÃ¥ änglarna sjunger om? Vi hör att de ärar och upphöjer Lammet! Änglarna sjunger inte pÃ¥ samma sätt som de Ã¥terlösta människorna, eftersom de inte har nÃ¥gon del i frälsningen. Om Jesus heter det: “Det är ju inte änglar utan Abrahams barn Han tar sig an” (Hebr. 2:16). Änglarna har aldrig avfallit, aldrig varit förlorade syndare. De har alltid varit hos Gud. Men de sjunger som vittnen om Ã¥terlösningsverket och om Lammets värdighet. De sjunger om sju saker som det slaktade Lammet är värdigt att ta emot, nämligen â€makt och rikedom och visdom och starkhet och pris och ära och lov†(Upp. 5:12). Allt hänger pÃ¥ vad som skedde pÃ¥ Golgata. SÃ¥ viktigt är det som skedde pÃ¥ Golgata för dem i Himmelen.

Denna lovsång kan djävulen eller någon människa självfallet inte tysta ned. Djävulen är nedkastad från Himmelen. Han är redan besegrad och skall snart för alltid kastas i eldsjön, det evigt brinnande Gehenna. Detta vet han om och därför inriktar han helt och hållet sina krafter till att tysta ned lovsången på jorden. Då kan han dra så många som möjligt med sig ned i helvetet. Han hatar oss människor med ett oförsonligt, övernaturligt hat därför att vi har någonting som han aldrig någonsin kommer att få: frälsning i Lammets blod.

â€LovsÃ¥ngen till Herren kan aldrig tystna.†Det är ett pÃ¥stÃ¥ende som i huvudsak är riktigt. Den har pÃ¥gÃ¥tt sedan begynnelsen och kommer aldrig att upphöra i evighetens värld. Men varför är dÃ¥ pÃ¥stÃ¥endet bara i huvudsak riktigt? Vid en tidpunkt, en mycket dramatisk sÃ¥dan, kommer nämligen hela änglaskaran att tystna. I Upp. 8 läser vi att Lammet, Jesus Kristus, bryter det sjunde sigillet. Hela världshistorien är nedtecknad i en bokrulle. Rullen är föreglad med sju sigill som ett efter ett har brutits, under det att världshistorien har spelats upp inför Johannes – och vÃ¥ra! – ögon. När vi lämnar kap. 7 är det bara ett sigill, det sjunde, som Ã¥terstÃ¥r. I Upp. 8:1 läser vi: “När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.” Nu blir det alltsÃ¥ helt tyst i Himmelen där det annars är ständig lovsÃ¥ng. När jorden skapades ropade änglarna av glädje (Job. 38:7) och när Jesaja hade sin tempeluppenbarelse var deras lovsÃ¥ng sÃ¥ mäktig att dörrposterna och trösklarna skakade (Jes. 6:4). Tänk därför vilken oerhörd händelse med en hel halvtimmes tystnad! Det är som om hela himmelen â€hÃ¥ller andan†inför det som skall ske.

Under hela nådatiden har änglarna noga följt hur evangelium blivit mottaget (se Luk. 15:4-10). De är utsända till deras tjänst som skall ärva frälsningen (Hebr. 1:14). De har sedan världens grundläggning arbetat med den stora dagen för ögonen när Guds barn skall få ut sitt oerhörda arv och träda fram i härlighet. I och med att Lammet bryter det sjunde sigillet undanröjs det sista hindret för Herrens stora dag. Inte att undra på att det blir tyst i Himmelen inför detta. T.o.m. änglarna bävar.

Änglarnas lovsång i Himmelen kan alltså ingen makt, varken djävulens eller någon annans, rå på. Ser vi alltså till det kosmiska perspektivet är det helt klart att lovsången till Herren aldrig kan tystna, bortsett från den halvtimmeslånga tystnaden vi nyss nämnde. Men hur är det då med lovsången på jorden, den stridande kyrkans lovsång? Kan den tystna?

Människornas lovsång
Johannes fick, där han befann sig på Patmos, se en dörr stå öppen till Himmelen och höra Jesus kalla honom dit upp. Johannes kom genast i anden och fick blicka in i den himmelska världen, ja ända in i Himmelens tronsal (Upp. 4:1-2). Han fick se allmaktens tron varifrån allt i hela tillvaron styrs. Han fick se märkliga ting. Där fanns den bok med de sju sigillen vi tidigare nämnde. Ingen kunde öppna boken (Upp. 5:3). Då syntes ett Lamm, som såg ut som om det hade blivit slaktat. Han var värdig att bryta bokens sigill, ty Han hade övervunnit (Upp. 5:5). Jesus Kristus, Guds Lamm, vårt sanna påskalamm, har genom sitt eget lidande, sin död och uppståndelse besegrat döden, djävulen och helvetet, och nu skall Han genom brytandet av de sju sigillen leda världshistorien fram till fulländningen, till den stora dagen då Han skapar de nya himlarna och den nya jorden där rättfärdighet bor. Då bryter en trefaldig lovsång lös. Hela Himmelen sjunger till Lammets ära. Ja, inte bara Himmelen utan hela universum gläds över att Kristus tar boken i sina händer. Nu äntligen kan den nya skapelsen komma! Tre körer lovsjunger Guds Son.

Den första kören utgörs av de fyra väsendena och de tjugofyra äldste runt tronen (Upp. 5:8-10). De tjugofyra äldste, och möjligtvis även de fyra väsendena (bibelns symbolspråk kan vara svårtytt ibland) är representanter för den kristna församlingen. Vad gör de? De faller ner inför Lammet. En dag skall också alla knän böjas för Jesus. Precis alla. Det är mot denna händelse Gud leder hela historien. En dag skall alla ge Gud rätt och bekänna att Jesus Kristus är Herre (Fil. 2:9-11). Fadern har lagt allt under Jesu fötter, och en dag skall alla erkänna det. Både de frälsta och de förtappade.

Detta vill Herren lära oss redan nu, i nådatiden, så att vi redan nu i tro faller ner och tillber Lammet. Det som de fyra väsendena och de tjugofyra äldste – församlingens representanter – gör i Himmelen skall redan här och nu också vara vår främsta och viktigaste sysselsättning. Har vi påbörjat vår lovsång och tillbedjan till det slaktade Lammet här på jorden så lever vi redan nu det nya, himmelska livet som aldrig någonsin tar slut.

Hela den himmelska församlingens uppmärksamhet är samlad till Lammet och Honom som sitter pÃ¥ tronen. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng faller de ner för dem. Mycket av det som idag kallas för lovsÃ¥ng handlar om andra saker än det slaktade Lammet och är jag- eller vi-fixerat, det handlar om vad vi gör och vad vi upplever: â€Vi upphöjer ditt namn, vi lovsjunger dig o.s.v.†Men den sanna kristna lovsÃ¥ngens, ja själva kristendomens säkraste kännetecken, är detta: Den vill samla oss vid Lammets fötter i tillbedjan och lovsÃ¥ng. DÃ¥ har den Helige Ande nÃ¥tt sitt mÃ¥l!

De fyra väsendena och de tjugofyra äldste hade skålar av guld fyllda med rökelse, som är de heligas böner. Det är alltså böner från jorden som är uppsända i Jesu namn. De renas i Jesu blod från all syndens smitta.

Genom dessa böner är vi kristna med om att regera på jorden. Vi regerar på samma sätt som Kristus gjorde när Han vandrade på jorden – inte med yttre makt och härlighet, men med Ordet och bönen. Såsom renade i Jesus blod, såsom heliga och rättfärdiga, har vi del i ett rike som är mäktigare än alla andra riken. Jesus har gjort oss till kungar och präster. Vi regerar med Honom på jorden (5: 10), dels genom att vi förvaltar Ordet (se Ps 149: 5-9), men också genom våra böner.

Att det finns människor på jorden som står i direktkontakt med allmaktens tron och Honom som sitter på den kan ondskans makter inte tåla. Vi utgör en förfärlig makt i Satans ögon. Därför kommer vi att få uppleva svårare och intensivare förföljelser ju närmare slutdatumet, Jesu återkomst, vi kommer. Sett med förnuftets ögon kommer de sanna kristna att vara ett mer och mer marginaliserat folk. Men här, genom Johannes uppenbarelse, får vi se något helt annat. Här ser vi att man verkligen ser stort på våra böner i Himmelen. Man samlar dem i guldskålar.

I Upp. 8 ser vi hur en ängel får rökelse att lägga till våra böner. Och alltsammans läggs på ett altare av guld. Detta altare är inför tronen, och bönerna stiger upp inför Gud! Bönerna når mycket längre än vad vi ofta kan känna.

Dina och mina böner stiger alltså upp inför Guds och Lammets tron, allmaktens tron, och änglar samlar dem i guldskålar för att lägga till mer av den himmelska rökelsen. Man tar alltså väl hand om våra böner, fyller ut dem, förökar och renar dem så att de blir i enlighet med Guds goda och nådiga vilja. Gud och Himmelens änglar är inte passiva när det gäller våra böner, utan tar hand om dem och förädlar dem till vårt bästa och till Guds och Lammets ära.

Man har verkligen anledning att skämmas över sin egen otro, och över alla de förströdda och osammanhängande böner man har bett. Men tänk att de ändå får sådan uppmärksamhet i Himmelen! Tänk att vi får den Allsmäktiges uppmärksamhet när vi ber! Vad är det då som läggs till våra böner? Det står inte uttryckligen, men vi kan tänka på Jesu förbön (Hebr. 7: 25, Rom. 8: 34) och den helige Andens förbön för oss (Rom. 8: 26).

De fyra väsendena och de tjugofyra äldste sjöng en ny himmelsk sÃ¥ng. â€Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill.†Lammet är värdigt detta eftersom Han har utfört frälsningen pÃ¥ Golgata! Nu kan världsslutet komma. Nu kan arvingarna fÃ¥ ut arvet!

LovsÃ¥ngen de sjunger lyfter fram Ã¥terlösningens väldiga pris. De sjunger: â€Ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du Ã¥t Gud köpt människor.†Tänk, sÃ¥ stort! SÃ¥dan rik och ofattbar kärlek! Det är människor Han har köpt Ã¥t Gud! Gud ville alltsÃ¥ ha oss människor till sina! Jesus köpte oss med sitt blod, med sitt lidande och sin död (1 Kor. 6: 20, 1 Petr. 1: 17-19).

Vi fÃ¥r här ocksÃ¥ höra om Ã¥terlösningens väldiga omfattning: Den frälsta skaran – den som är uppfyllelsen av det löfte som Herren en gÃ¥ng gav Abraham, att sÃ¥ mÃ¥nga som stjärnorna pÃ¥ himlen är, sÃ¥ talrik skulle hans avkomma bli – denna skara är â€av alla stammar och sprÃ¥k, folk och folkslagâ€. Frälsningen gäller alla folk, alla sorters människor.

I den första körens lovsÃ¥ng fÃ¥r vi ocksÃ¥ höra om Ã¥terlösningens väldiga frukt: â€Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster Ã¥t vÃ¥r Gud, och de skall regera pÃ¥ jorden.†Konungadöme har med makt och välde att göra. Prästen var den som i Gamla testamentet hade tillgÃ¥ng till Guds närhet. I nya förbundet är alla troende präster som bär fram andliga offer. Vi är medregenter med Kristus genom att vi tillhör det rike som aldrig i evighet skall förstöras, men som skall göra en ände pÃ¥ alla andra riken (Dan. 7: 13-14, 18, Matt. 16: 18-19). Vi är medregenter genom bönen och nyckelmakten, att lösa och binda med Ordet.

Gud har redan satt oss, de genom tron pÃ¥ Jesus Kristus uppväckta, med Honom vÃ¥r Frälsare i den himmelska världen (Ef. 2:6). Vi är redan nu Hans medregenter. SÃ¥som uppstÃ¥nden och himlafaren utövar Jesus allmakten oinskränkt. Han uppstod kroppsligen och Han inträdde i Himmelen med sin mänskliga, förhärligade och oförgängliga kropp. Han Ã¥terinsattes i den härlighet Han till sin gudomliga natur ägt innan världen var till (Joh. 17:5). Gud har â€upphöjt Honom över allting†(Fil. 2:9). I centrum av hela tillvaron, pÃ¥ tronen i Himmelen, sitter en människa, med kropp och lemmar som vi, med oinskränkt konungamakt. Är det inte svindlande! Chrysostomos skriver: â€Det är ett stort och obegripligt under, att vÃ¥rt kött sitter däruppe och tillbedes av änglar och ärkeänglar. SÃ¥ ofta jag betänker detta, är det som om jag bleve försatt utom mig själv†(SKB, s 690).

Syftet med Jesu allmaktsrike är att samla alla sina utvalda genom alla tider och frÃ¥n alla hÃ¥ll. Att världen ännu idag finns till beror uteslutande pÃ¥ att hela skörden ännu inte är insamlad. MÃ¥nga undrar varför Jesus dröjer sÃ¥ länge med sin Ã¥terkomst i makt och ära. Petrus svarar: â€Det är inte som mÃ¥nga tror, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom Han inte vill att nÃ¥gon skall gÃ¥ förlorad utan att alla skall fÃ¥ tid att omvända sig†(2 Petr. 3: 9). När sedan alla utvalda har inbärgats kommer Jesus tillbaka och hÃ¥ller dom. “Detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma†(Matt. 24: 13).

Jesu allmakt tjänar alltsÃ¥ Hans kyrkas verksamhet pÃ¥ jorden. Tänk vad främmande denna sanning är för världens barn! De betraktar kyrkan som nÃ¥got oväsentligt i samhällets periferi. Men det är just för kyrkans skull, och hennes ännu ofullbordade missionsuppdrag, som hela universum ännu existerar (2 Petr. 3: 9-13). Därför kan inte heller lovsÃ¥ngen pÃ¥ jorden tystna. Kyrkan kan inte utrotas. Jesus säger, att inte ens helvetets portar, d.v.s. hevetet i all dess fasansfulla makt och styrka, skall fÃ¥ nÃ¥gon makt över henne. Augsburgska bekännelsen hävdar därför helt bibelenligt, att “en helig kyrka skall äga bestÃ¥ng till evärdelig tid” (art. VII).

Den andra kören som Johannes hörde i den himmelska tronsalen var änglarnas mäktiga lovsÃ¥ng (Upp. 5:11-12). Den lovsÃ¥ngen har vi redan berört. Vi fÃ¥r sedan, genom Johannes uppenbarelse, se och höra den tredje kören. Denna kör utgörs av alla skapade varelser i universum (Upp. 5:13). Även dessa lovsjunger Lammet. LovsÃ¥ngen gör ingen skillnad mellan â€Honom som sitter pÃ¥ tronen och Lammetâ€. Fadern och Sonen prisas tillsammans. SÃ¥ stÃ¥r det ocksÃ¥ i Joh. 5:23 att Fadern givit all dom Ã¥t Sonen, â€pÃ¥ det alla mÃ¥ hedra Sonen, sÃ¥som de hedrar Fadern. Den som inte hedrar Sonen, han hedrar inte Fadern, som har sänt Honomâ€.

Nu har lovsången vuxit ut från tronens centrum till universums yttersta gräns. Det är sången om Lammet som fortplantar sig i himmel och på jord. Tidigare, i kap. 4, hade Gud lovsjungits som Skaparen, men det är först när Han lovsjungs som Frälsaren som hela änglaskaran och allt skapat rycks med i sången. I Rom. 8:19-21 läser vi om hur hela skapelsen trängtande bidar efter Guds barns uppenbarelse och att den skall bli frigjord från förgängelsens träldom till Guds barns härliga frihet.

Ingen makt är så stor här i världen som den som råder där en människa är helt upptagen med det slaktade Lammet. På kort sikt kan det locka mer med precis allt annat – men frukt för evigheten och seger över satan och världen kommer endast genom det slaktade Lammet. Hemligheten i all verklig framgång för Guds rike är talet om korset, om synd och nåd, om orättfärdighet och rättfärdighet.

I denna tredje kör är även alla Jesu fiender med, alla dessa som under nÃ¥datiden bespottat och förnekat Jesus, alla som beskyllt Honom för lögn, för att vara död, för att inte vara god om Han är allsmäktig o.s.v. Allt skapat, t.o.m. de fördömda, mÃ¥ste till sist bekänna att Honom som sitter pÃ¥ tronen och Lammet tillhör â€tacksägelsen, priset, äran och makten i evigheters evigheterâ€. Det ges inte rum för nÃ¥gra protester längre. Men de fördömda, som ocksÃ¥ tvingas delta i lovsÃ¥ngen, har aldrig lärt sig vad som ligger i orden â€för migâ€. MÃ¥tte vi alla lära vad som ligger i de orden! â€Det var för mig som han dog, det var för mig som Han uppstod. Herre, min Gud, det är nog†(Sv. ps. 46:3).

Vi hör till slut i Upp.5 hur de närmast tronen, de fyra djuren och de tjugofyra äldste, den kristna församlingen, bekräftar lovsången till Lammet, Han som är värdig att bryta de sju sigillen i framtidsboken. Att Lammet bryter sigillen är av oerhörd tröst och innebär fullständig trygghet för oss som lever i denna sista, omvälvande tid med accelererande naturkatastrofer, terrordåd, våld, krig och svält. Framtidsboken ligger varken i vilddjurets eller i antikrists händer, utan i Jesu händer och det är ett verkligt ämne till lovsång. Den omvälvande avvecklingen av denna värld sker alltså under Jesu ledning. Målet är att för evigt göra slut på all ondska och låta de pånyttfödda ta i besittning det rike som är tillrett åt dem sedan världens grundläggning! Nog finns det orsak till lovsång! Och denna lovsång kan aldrig tystna.

Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.