Begäran om utträde ur Svenska kyrkan

Till domprost Tuulikki Koivunen Bylund och övriga präster i Uppsala Domkyrkoförsamling

Härmed, genom denna skrivelse, utträder undertecknad ur trossamfundet Svenska kyrkan. Jag anser att anledningen till mitt utträde bör komma till er kännedom och har därför skrivit följande förklaring.

Svenska kyrkan har, under det senaste århundradet, allt mera avlägsnat sig från troheten till Guds Ord och den evangelisk-lutherska bekännelsen (SKB). Det läromässiga avfallet har upptrappats från mitten av 1900-talet in i vår tid. Detta läromässiga avfall hör nära samman med bibelkritiken som är av mycket äldre datum men som alltjämt frodas och bär sin frukt, inte minst i Svenska kyrkan.

Det finns vissa avgörande och ödesdigra händelser som klart påvisar det läromässiga avfallet. Man har infört lärosatser som inte är förenliga med Guds Ord. Det som här kan nämnas är kvinnans behörighet till prästämbetet. I och med detta beslut åsidosattes Den Heliga Skrift och dess undervisning [1 Kor. 14:33-38, 1 Tim. 2:11-12]. Därefter har Svenska kyrkan gått allt längre i avfall och lämnat troheten till Ordet och den evangelisk-lutherska läran. Inom Svenska kyrkan välsignar man numera homosexuella par och står även beredd att viga sådana. Detta är ytterligare ett bevis på att Svenska kyrkan har gett upp tron på den Heliga Skrift som den enda norm varefter alla läror och lärare ska prövas och bedömas [Se inledningen till Konkordieformeln, SKB s. 499]. Det Gud klart förbjuder i sitt ord och som utestänger från det eviga livet, det välsignar Svenska kyrkan [1 Kor 6:9-10, 1 Tim 1:8-10]. Biskopar och prästerskap är satta som lärare och själasörjare för att föra människor till det eviga livet i Himmelen, men istället anvisar de människor vägen till förtappelsen.

I Uppsala domkyrkoförsamlings fall räcker det att nämna Ecce Homo-utställningen för att tydligt uppvisa att det är en församling som trotsar Guds Ord. Ni drar er inte ens för att visa upp homoerotiska Jesusbilder.

Antagandet av GD, den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen, som man undertecknat tillsammans med den romersk-katolska kyrkan, innebär även det ett avfall från den evangelisk-lutherska läran. Här blandas helgelsen in i vår rättfärdiggörelse, som enligt Bibeln sker enbart p.g.a. Kristi förtjänst och som vi tillägnar oss genom tron allena (Rom. 3:24-26, 5:1, Ef.1:7, Tit. 3:4-7). Den evangelisk-lutherska kyrkan avvisar all gärningslära och bekänner att rättfärdiggörelsen genom tron allena är den artikel som hela kyrkan står och faller med.

Svenska kyrkans antagande av Bibel 2000 är ytterligare en milstolpe pÃ¥ den väg som leder bort frÃ¥n tron. Här handlar det om centrala trossanningar som ifrÃ¥gasätts. Genom att använda Bibel 2000 i gudstjänster och förrättningar erkänner man därmed indirekt den teologi som ligger bakom Bibel 2000. Även om det finns sprÃ¥kliga förtjänster riskerar man sin egen tro om man använder denna översättning. Och används den i gudstjänster riskerar man att föra andra vilse [se Seth Erlandsson: “Guds Ord och bibelkritiken” (XP Media)].

Som om inte ovanstÃ¥ende vore nog har Svenska kyrkan dessutom förnekat Jesu tydliga ansprÃ¥k pÃ¥ att vara världens ende Frälsare [Joh. 14:6]. Synkretiska gudstjänster, där Svenska kyrkans prästerskap framträtt tillsammans med hednapräster och gett sken av att man har samma gud, hör inte till ovanligheterna. Jesu klara ord: “Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern” [Joh. 5:23] eller Johannes klara ord: “Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern” [I Joh. 2:23] trampar man under fötterna eller förklarar bort pÃ¥ ett sätt som redan stöter det naturliga förnuftet genom sin intellektuella undermÃ¥lighet. I detta sammanhang, när vi talar om falsk synkretistisk gudstjänst, kan även nämnas de s.k. sofiamässorna.

Inom Svenska kyrkan har sedan länge den trons enhet som Guds Ord och bekännelsen talar om, och som är en förutsättning för medlemskap och gemenskap, gått förlorad [1 Kor 1:10, Ef 4:5, Augsburgska bekännelsen artikel VII, SKB, s. 59]. Svenska kyrkan är inte en kyrka på Den Heliga Skrifts och den evangelisk-lutherska bekännelsens grund och kan därför inte utgöra något andligt hem för evangelisk-lutherska trosbekännare. Vill man vara trogen Ordet och den lutherska bekännelsen är det ohållbart att vara medlem i en kyrka som lämnat denna trohet.

Det har ödeläggande följder för Guds folk om man inte tar det steg som Guds Ord föreskriver [Matt 7:15, Rom 16:17, Upp 18:4]. Det mÃ¥ste ske en kompromisslös brytning med allt som bedrövar Guds Ande. Detta gäller sÃ¥väl den enskilde som församlingen. I annat fall lämnar Anden oss och ljusstaken flyttas frÃ¥n dess plats [2 Kor 6:14-7:1, Gal 5:16-26, Upp 2:4-5, 14-16]. Om man utsätts för falsk lära är risken stor att man förlorar tron. Därför mÃ¥ste man hÃ¥lla sig till rätt förkunnelse. Eftersom det är helt uppenbart att Svenska kyrkan och Uppsala domkyrkoförsamling avfallit frÃ¥n Guds Ords lära kan jag inte längre kvarstÃ¥ som medlem. För mitt samvetes skull utträder jag – jag vill varken ekonomiskt eller pÃ¥ annat sätt stödja er verksamhet.

Den främsta anledningen till att jag skriver denna förklaring är att ni, präster i Uppsala domkyrkoförsamling, skall få en möjlighet till besinning och omvändelse. I Bibeln talas det om att lärare (i den kristna tron) skall få en mycket strängare dom än övriga [Jak. 3:1]. Varför predikar ni inte lag och evangelium så att människor kan föras in i livet i Gud? När talade ni senast om för församlingen att de alla är förtappade syndare [Rom. 3:23] (lagen), men att de alla är återlösta, friköpta, genom Jesu blod [Rom 3:24] (evangeliet) och att de genom tron på Jesus, världens ende Frälsare [Joh. 14:6, Apg 4:12] har evigt liv och salighet [Joh. 3:16]? Har ni inte själva fått era ögon öppnade för denna sanning (det enda nödvändiga!) skall ni inte träda upp som predikanter utan avsäga er era uppdrag. Jag ber och vädjar till er att låta er omvändas. Guds löften gäller alla människor utan undantag. Hur stor synd och falsk lära ni än har gjort er skyldiga till, så står förlåtelsen och frälsningen öppen för er. Paulus fick förlåtelse för sin fariseism och sitt förföljande av de kristna. Det finns nåd för den störste av syndare. Omvänd er därför i Jesu namn! Det kommer en dag då det är för sent.

Lars Borgström, komminister redemptus