Betraktelse 4:e advent. Luk. 1:39-45
Herrens moder
Maria är Herrens moder
När Maria mottagit ängeln Gabriels underbara budskap om att hon skulle föda Guds Son, Konungen i det rike på vilket det aldrig blir något slut (Luk. 1:33), begav hon sig iväg till sin äldre släkting Elisabet. Maria hade genom ängeln fått reda på att även Elisabet, den åldriga och ofruktsamma, skulle föda en son (Johannes Döparen). Dessa märkvärdiga tilldragelser ville Maria naturligtvis dryfta med sin mer erfarna släkting.
Detta var nämligen nÃ¥got oerhört. Nu äntligen skulle ju löftet till fäderna gÃ¥ i uppfyllelse. Nu skulle alla profetorden fullbordas. Maria var den utvalda jungfrun som Jesaja över sju Ã¥rhundraden tidigare förutsagt skulle bli havande och föda en son som skulle fÃ¥ namnet Immanuel, som betyder “Gud med oss” (Jes. 7:14). “Gud med oss.†Vad innebär egentligen det? Det betyder att Gud skulle bli en av oss, leva bland oss, stÃ¥ pÃ¥ vÃ¥r sida och göra allt som behövdes för vÃ¥r frälsning. Det lilla barnet, som fortfarande bara var ett foster när Maria besökte Elisabeth, var Gud själv. Det var Herren som blev människa och tog sin boning i Marias liv. Vem kan fatta detta? Vem kan förstÃ¥ vidden eller djupet av detta? Men allt var förutsagt av profeterna. Jesaja hade sagt, att det lilla barnet som skulle komma, Han som skulle vända det nattsvarta mörkret i ett stort ljus, skulle bära namnet “Under, RÃ¥dgivare, Mäktig Gud – MÄKTIG GUD! – Evig Fader, Fridsfurste” (Jes. 9:6).
Det var dock inte mÃ¥nga som trodde profetens ord. â€Vem trodde vÃ¥r predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?†(Jes. 53:1) klagade Jesaja. Herrens arm, Hans kraft till frälsning, var ju bara â€som en späd planta†som â€sköt upp er torr jord†(Jes. 53:2). NÃ¥got sÃ¥ oansenligt, ett litet gossebarn född av en fattig mor frÃ¥n hedningarnas Galileen, kan människor inte tro är Herrens frälsning. Den medfödda andliga blindheten gör att ingen kan säga â€Jesus är Herre†annat än i kraft av den Helige Ande (1 Kor. 12:3).
Men Elisabet blev uppfylld av den Helige Ande (v 41), som ocksÃ¥ är sanningens Ande (Joh. 16:13), och kallade därför Maria för “min Herres mor” (v 43), alltsÃ¥ Guds moder. Till och med den lille Johannes Döparen, som nu bara var ett sex mÃ¥naders gammalt foster, spratt till av glädje och hälsade sin Frälsare, när denne, själv ett ännu yngre foster i Marias mage, nalkades honom. (Efter att ha hört detta vittnesbörd om hur ett sex mÃ¥naders gammalt foster, Johannes, uppfylld av den Helige Ande, Luk. 1:15, glädjefullt hälsar ett annat foster, Jesus, vÃ¥gar väl ingen längre försvara aborter? Det mÃ¥ste i sÃ¥ fall till en synnerligen förhärdad människa.)
Marias Son är ett Under
Bibeln talar inte bara om att Gud har blivit människa, den talar även om pÃ¥ vilket sätt detta skedde. “Hur skall detta kunna ske?”, frÃ¥gade Maria vid bebÃ¥delsen, “ingen man har rört mig” (Luk. 1:34). Ängeln Gabriel svarade: “Den Helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall ocksÃ¥ barnet kallas heligt och Guds Son” (Luk. 1:35). Det skedde alltsÃ¥ utan mans medverkan. Det hela var ett mirakel, ett direkt ingripande av Gud. Barnets namn skulle vara â€Under†hade Jesaja sagt (Jes. 9:6).
Varför är det dÃ¥ sÃ¥ betydelsefullt att Maria var jungfru? När ett vanligt barn blir till genom befruktning innebär detta att en ny person börjar existera. Men vid inkarnationen, Guds människoblivande, blev inte nÃ¥gon ny person till, utan det var den evigt existerande Sonen, den andra personen i treenigheten – Han som var före Abraham (Joh. 8:58), Han som fanns före allting och genom vilken allting är skapat (Joh. 1:1-3, Kol. 1:16-17) – som antog mänsklig gestalt. Jungfrufödseln Ã¥terspeglar alltsÃ¥ Kristi gudom. Dessutom, det faktum att Jesus inte har nÃ¥gon jordisk far innebär att Han alltid visar bortom det jordiska mot sitt himmelska och eviga ursprung. Han har levt det jordiska livet fullt ut som sann människa, men Han lever ocksÃ¥ bortom och ovan historisk tid som sann Gud. Denna dyrbara sanning bekänner vi varje söndag dÃ¥ vi i trosbekännelsen, som sammanfattar vÃ¥r heliga kristna tro, säger: “Vi tror ock pÃ¥ Jesus Kristus, Hans enfödde Son, vÃ¥r Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria.”
Maria var salig genom tron
Elisabet är den första bland alla människor som prisar Maria salig (v 45). Hädanefter skulle alla släkten göra detsamma, vilket Maria profetiskt säger i sin lovsång (Luk. 1:48). Men frågan vi måste ställa oss är varför Maria var salig. Hon var inte salig p.g.a. av någon obefläckad avlelse, d.v.s. frihet från arvsynden, och fortsatt syndfrihet (romersk-katolsk villolära) utan därför att hon trodde (v 45).
Maria trodde på Herrens underbara löfte. Liksom Abraham räknades som rättfärdig därför att han trodde löftesordet om en son som skulle ge honom rik avkomma (1 Mos. 15:4-6, Rom. 4:3), prisas nu Maria salig. Även Maria blev frälst genom tro. Hon behövde frälsas genom sin Son, precis som alla andra syndare.
Herren skall ha all vÃ¥r lovsÃ¥ng och tillbedjan. Maria var en from kvinna som fruktade Gud och skulle därför blivit förskräckt om hon känt till all den kult som senare, seklerna igenom, tillägnats henne. Tendenser till sÃ¥dant fanns redan under Jesu verksamhetstid här pÃ¥ jorden. Vid ett tillfälle framträdde en kvinna ur en lyssnande folkskara och ropade till Jesus: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Jesus tillrättavisade henne genast och avfärdade all sÃ¥dan Mariafokusering: “Säg hellre: ´Saliga är de som lyssnar till Guds ord och tar vara pÃ¥ det” (Luk. 11:28).
Låt oss därför göra som Maria. Låt oss tro på hennes Son och bevara Guds Ord i våra hjärtan (jfr Luk. 2:51).
Amen.
