av Lars Borgström Predikan 10: e eft. Tref. Matt. 18:18-22

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss ditt ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara! Amen.

Jesus säger: â€Allt vad ni binder pÃ¥ jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser pÃ¥ jorden skall vara löst i himlen.†Dessa ord gäller Jesu lärjungar, Hans sanna och trogna församling här pÃ¥ jorden. Den har blivit betrodd med tvÃ¥ slags nycklar: bindenyckeln och lösenyckeln. Nycklarna var symbolen för den tjänare som hade sin herres uppgift att öppna och stänga dörrarna till förrÃ¥det, d.v.s. den som pÃ¥ hans uppdrag skötte förvaltningen. Jesus säger om sig själv att Han är den â€som har Davids nyckel, Han som öppnar sÃ¥ att ingen kan stänga, och stänger sÃ¥ att ingen kan öppna†(Upp. 3:7). FörrÃ¥det som Han öppnar och tillsluter innehÃ¥ller den allra dyrbaraste skatt, den som heter syndernas förlÃ¥telse. Men makten att ösa ur och tillstänga denna skattkammare har Han ocksÃ¥ gett sin församling, sÃ¥som Han säger i Joh. 20:23: â€Om ni förlÃ¥ter nÃ¥gon hans synder sÃ¥ är de förlÃ¥tna, och om ni binder nÃ¥gon i hans synder sÃ¥ är han bunden.â€

Med bindenyckeln förvägras syndaren förlåtelse för sina överträdelser. Han förklaras vara kvar i dem och Guds vrede förblir över honom. Med lösenyckeln befrias syndaren från sin fördömelsevärda skuld och får höra att alla hans synder är förlåtna i Jesu namn och blod. Dessa två nycklar skall båda brukas i och av församlingen.

Bindenyckeln

är något mycket allvarligt. Det finns tillfällen då syndaren förhärdar sig. Det är i dessa lägen Jesus befaller församlingen att använda bindenyckeln. Denna makt, att binda i synd, får aldrig användas i uppblåst överandlighet eller fanatism. Den får aldrig missbrukas i maktsyften. Bindenyckeln har ett enda syfte, och det är att om möjligt upprätta den som fallit. Bindenyckeln syftar alltså till samma mål som lösenyckeln: att föra en människa till Gud. Men när skall då bindenyckeln användas och när skall lösenyckeln användas? På den frågan kan ges ett kort svar: När syndaren är obotfärdig och inte ångrar sin synd skall han bindas i den, när han är botfärdig och ångrar sin synd skall han lösas ur den.

Men är det inte hÃ¥rt och kärlekslöst att binda nÃ¥gon i synd? Nej, det kan aldrig vara kärleksfullt att ljuga för en människa och säga honom att Gud har förlÃ¥tit honom hans synder och ser i nÃ¥d pÃ¥ honom om det inte är pÃ¥ det sättet. Det är nödvändigt att den obotfärdige syndaren informeras om sitt verkliga läge, att han lever utanför Guds rike och mÃ¥ste bekänna sin synd och söka förlÃ¥telse för den. Han mÃ¥ste varnas innan det är för sent. För den människa som lever i synd – d.v.s. samtycker till brott mot Guds klara bud, saknar vilja att överge synden, bekänna den och söka förlÃ¥telse för den – för den människan väntar bara Guds dom och brännande vrede. SÃ¥ länge han med berÃ¥tt mod lever i synd, i konflikt med Herrens vilja, vilar förbannelsen över honom. Johannes döparen säger: “Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom” (Joh. 3:36). Att inte vilja lämna ut sitt gamla köttsliga jag med alla dess onda lustar och synder till att korsfästas är att gÃ¥ in genom den breda porten och vandra pÃ¥ den breda vägen, som de mÃ¥nga gÃ¥r fram pÃ¥ när de vandar mot fördärvet (Matt. 7:13). Det gÃ¥r inte att leva i frid med Gud när man har obekända och oförlÃ¥tna synder. Vi kan inte minnas dem alla, men vi fÃ¥r inte medvetet hysa, försvara och omhulda nÃ¥gon synd. Ingen synd är sÃ¥ liten att den kan bäras med in i Himmelen.

Tänk vilken dårskap att tro att den Helige, Han som hatar och står i evig fiendskap till all synd och ondska, skulle låta Himmelens port stå på vid gavel för alla orena syndare. Skulle synden få föras med in i Himmelen, ja då skulle Himmelen inte vara Himmel längre, utan det skulle bli precis likadant som här på jorden med krig, förtryck, lidanden o.s.v. Tänk vilket självbedrägeri att tro sig ha frid med Gud, att tro sig vara Hans barn och arvinge till Himmelriket, och samtidigt försvara synden! Man vet vad som är synd men försöker ändå att leva med den. Man kanske vill ha Jesus som Frälsare men inte som Konung och Herre, d.v.s. man söker tröst och säkerhet i den syndaförlåtelse som Jesus såsom världens Frälsare utverkat, men man vill inte låta Honom regera i ens liv och fördöma synden. Man vill inte överge synden, bara ha förlåtelse för den. Vilken skymf och fräckhet mot Jesus att försöka utnyttja Honom på detta sätt, i syndens tjänst! Men Gud lurar man inte. Han låter icke gäcka sig. Slutet på sådant är döden (Rom. 6:21).

Käre vän! Du gör väl inte så? Du vill väl inte leva i synd? O, om du visste hur mycket den helige Herren hatar synden! Synden skiljer människan från den gode och rättfärdige Guden. Du har väl inte någon synd som du vill ha kvar? Är det så befinner du dig i ett livsfarligt läge. Du stänger dig själv ute från Guds rike. Jag säger dig i så fall på Jesu uppdrag att du är bunden i din synd. Den står kvar inför Gud och nedkallar Hans vrede. I detta läge, under Guds dom, vågar du väl inte leva kvar? Befinner du dig i detta läge, vet du med dig att du inte har allt rätt ställt med Gud, skall du veta att det finns en möjlighet till räddning för dig. Den möjligheten heter omvändelse från synden och den utverkas genom

Lösenyckeln

SÃ¥ heter den andra nyckeln som Jesus anförtrott sin församling. Den skall användas när syndaren Ã¥ngrar sin synd, bekänner den och ber om förlÃ¥telse för den. Det finns ingenting som gläder Herren sÃ¥ mycket som när en syndare omvänder sig och ber om förlÃ¥telse för sin synd för Jesu Kristi och Hans blods skull. Fadern säger â€Komâ€, Sonen säger â€Komâ€, den Helige Ande säger â€Komâ€, änglarna i Himmelen säger â€Komâ€, Bruden, Kristi församling, säger tillsammans med Anden: â€Komâ€. Kom till Jesus med all din synd nu, idag, innan det är för sent och bekänn den. Var inte rädd för att komma till Honom. Du har en Frälsare som älskar dig oändligt mycket; mycket, mycket mer än du nÃ¥gonsin kommer att förstÃ¥. Han säger: â€Den som kommer till mig skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut†(Joh. 6:27). Samtidigt som det gäller, att ingen synd är sÃ¥ liten att den inte behöver bekännas och förlÃ¥tas, gäller ocksÃ¥ det, att ingen synd är sÃ¥ stor att den inte kan förlÃ¥tas. â€Kom, lÃ¥t oss gÃ¥ tillrätta med varandraâ€, säger Herren, â€Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull†(Jes. 1:18). Vandra inte pÃ¥ den breda vägen som leder till fördärvet, utan gÃ¥ in genom den trÃ¥nga syndabekännelsens och trons port och gÃ¥ pÃ¥ den smala helgelsens väg som leder till livet!

â€Men jag är en syndareâ€, säger du kanske. â€Jag kan inte komma. Herren hatar ju all synd och jag kan därför inte bestÃ¥ inför Honomâ€. Du har i sÃ¥ fall rätt i att Herren inte kan ha fördrag med nÃ¥gon synd, inte tolerera den minsta oförätt. Du har rätt i att du genom din synd har dragit fördömelse över dig. Men Herren har tagit sig an din sak. Det finns en frälsning, nämligen Guds Sons ställföreträdande strafflidande och död för din syndaskuld och Hans segerrika uppstÃ¥ndelse för din rättfärdiggörelses skull (Rom. 4:25). I sin ofattbart stora kärlek till dig bar Han ditt straff. Han led helvetets alla kval de där timmarna pÃ¥ korset för att du inte skulle behöva göra det. Han tog konsekvenserna av din och hela världens synd och ondska. Detta var sÃ¥ fruktansvärt att Han svettades blod i Getsemane när det strax skulle ske. Han visste vad det innebär att träda fram inför Gud med synd. â€Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer†(Hebr. 10:31). Men Han gjorde det! Varje synd du begÃ¥tt överfördes pÃ¥ Honom och Han mötte Guds brännande vrede pÃ¥ det uppresta korset pÃ¥ Golgata. Inte vill du väl nu synda mer, när du vet hur mycket din synd kostade Guds Son Jesus Kristus av lidande! Inte vill du väl nu synda mer, när du vet hur avskyvärd din synd är inför Gud! Jesus har genom sin seger över djävulen, döden och helvetet, vunnit lösenyckeln, han har öppnat syndaförlÃ¥telsens förrÃ¥d och genom sin församling erbjuder han nu denna skatt Ã¥t alla människor.

I dig själv är du alldeles förlorad men i Jesus Kristus din Frälsare är du frälst, räddad frÃ¥n den eviga döden till evigt liv. Du är i Honom, din Frälsare, iklädd Hans rättfärdighet och därför lika helig, ren och oskuldsfull inför Gud som Han själv är. Gud ser inte din synd. Han ser hos dig bara godhet och helighet. När syndens dom faller över hela denna värld och ingenting orent längre kan bestÃ¥ är du alldeles trygg hos din Fräsare, â€Honom som Gud har uppväckt frÃ¥n de döda, Jesus, som har frälst dig frÃ¥n den kommande vredesdomen†(1 Thess. 1: 10). Det är som att befinna sig i en alldeles säker bunker dÃ¥ granaterna briserar runt omkring. Du blir pÃ¥ den dagen inte utlämnad Ã¥t Guds vrede, utan blir istället â€funnen i Honom, inte med din egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro pÃ¥ Kristus, rättfärdigheten frÃ¥n Gud genom tron†(Fil. 3:9).

Allt är fullbordat. Tro på Jesus, lita på Honom, och du blir frälst. Hans rättfärdighet och goda gärningar är det enda som kommer att bestå på domens dag. Du får inte komma med något eget bidrag utan uteslutande hålla dig till Jesus och Hans förtjänst.

Du behöver inte vara helig eller from för att komma. Du kan ha syndat hur mycket som helst, du kan ha svikit Herren sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger, du kan ha gjort det â€sjuttio gÃ¥nger sju†gÃ¥nger, du kan vara den mest eländiga människan pÃ¥ jorden, det spelar ingen roll nu. Detta är nämligen nÃ¥dens möjlighet. FörlÃ¥telsen är utan gräns. Kom, och kom nu! Kom idag!

FörlÃ¥telsen är alltsÃ¥ utan gräns. Jesu blod har kraft att tvätta bort, ja fullständigt dränka och förinta, varje synd som människosläktet nÃ¥gonsin begÃ¥tt och kommer att begÃ¥. Att förlÃ¥telsen är fullkomlig, oändlig, uttrycks genom att den skall ges “sjuttio gÃ¥nger sju gÃ¥nger.” Sju är fullhetens tal i Bibeln. Vi förstÃ¥r ocksÃ¥ av detta Jesusord “sjuttio gÃ¥nger sju” att förlÃ¥telsen är sÃ¥ mycket starkare än hämnden, ja fullständigt överträffar den. I urhistorien möter vi nämligen den grymme Lemek, ättling till den orättfärdige Kain, och han skröt inför sina bÃ¥da hustrur Ada och Silla: “En man har jag dödat för varje sÃ¥r och en ung man för varje blÃ¥märke. Ja, sju gÃ¥nger blir Kain hämnad, men Lemek sjuttiosju gÃ¥nger” (1 Mos. 4:23-24). VÃ¥ldet hade i och med syndafallet under det unga människosläktets första Ã¥rhundraden trappats upp frÃ¥n Kains sjufaldiga hämnd till Lemeks sjuttiosjufaldiga, men med Jesus uppenbaras en kärlekens makt som förlÃ¥ter “sju gÃ¥nger sjuttio gÃ¥nger”.

Amen.

Psalmer: Ingång: 40

Gradual: 161

Efter predikan: 230

Slutpsalm: 228