av Lars Borgström Predikan Septuagesima Fil. 3:7-14
LÃ¥t oss be:
Herre, samla oss nu alla kring ditt dyra nådesord.
Likt ett vårregn låt det falla på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
mätta ljuvligt de elända, Herre, vid ditt rika bord.
Amen.
Paulus skrev Filipperbrevet, varifrÃ¥n dagens epistel är hämtad, i fängelset. Han satt fängslad för Jesu Kristi skull. Var han för den skull bitter? Nej, han var glad. Han säger: â€Ja, även om mitt blod blir utgjutet [—] är jag glad och gläds med er alla.†(Fil. 2:17). Han sjöng lovsÃ¥nger till Gud. Han bad för sina syskon i tron. Ständigt bar han fram dem i bön inför Gud. SÃ¥ blev den smutsiga, trÃ¥nga fängelsecellen ett heligt tempel, där Paulus sÃ¥som förebedjande präst tjänade Gud i helig skrud. Hur kan detta komma sig, hur kunde Paulus vara sÃ¥ glad och trosviss i den svÃ¥ra situation han befann sig i? Det berodde pÃ¥ att Paulus hade funnit
Den fullkomliga rättfärdigheten
Paulus var före sin omvändelse en stolt farisé. Han tyckte att han var en lyckad människa. Det fanns knappast någon som var så präktig som han. Han blev omskuren på åttonde dagen. Han tillhörde alltså judarna, Guds egendomsfolk. Men inte bara det. Han tillhörde Benjamins stam som var en högt ärad stam. Han var dessutom en hebré född av hebréer. Han tillhörde alltså de judar som lärde sig fädernas språk hebreiska redan i barndomshemmet, och behövde inte läsa de heliga skrifterna i grekisk översättning. Han var alltså från födseln en verklig ädling. Hur hade det sedan blivit i hans liv? Hade de goda förutsättningarna förvaltats och förhoppningarna, som säkert ställts på honom, infriats? Ja, han hade gått med i det fariseiska partiet, de som tog religionen på verkligt allvar och ville uppfylla alla buden. Han hade sedan hållit lagen och kämpat för den med fanatisk iver. Han var efter fariséernas uppfattning en oklanderlig man. Ja, det kunde verkligen bli en lång meritlista. Han tyckte som farisé att han verkligen hade mycket att vara stolt över.
Men efter hans omvändelse vändes allt detta upp och ned. Allt det, som Paulus förut var stolt över och litade pÃ¥, det framstod nu plötsligt som avskräde, sopor, värdelöst skräp, som ingenting gällde inför Gud. Om Gud skulle syna det i sömmarna, skulle nämligen synden, som finns med överallt, avslöjas. Inför den helige Guden kan ingenting som inte är fullkomligt bestÃ¥. När Guds heliga ljus kastas över oss och avslöjar vad som finns i vÃ¥ra hjärtan, dÃ¥ mÃ¥ste vi säga som Jesaja: â€Vi är alla orena, alla vÃ¥ra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel. Vi kommer att vissna som löv. Som löv förs bort av vinden kommer vi att föras bort av vÃ¥ra missgärningar†(Jes. 64:6). Tänk att Paulus sÃ¥ länge han var oomvänd trodde att allt var väl ställt med honom! Att han var god och behagade Gud. Det kusliga är att han levde i självbedrägeri och inte sÃ¥g sin egen synd. Men sÃ¥ är det tyvärr med de flesta människor. De som lever utan Gud är blinda för sin synd. Bara i Guds ljus avslöjas den.
Men Paulus hade nu i sin omvändelse upptäckt inte bara sin egen synd, utan ocksÃ¥ funnit det som är lÃ¥ngt mera värt än den egna rättfärdigheten. Han hade funnit kunskapen om Kristus. Han hade upptäckt Jesus, Guds gudomlige Son, som är rättfärdigheten frÃ¥n Gud, en redan färdig, fullkomlig och himmelsk rättfärdighet som Gud ger, ställer fram som gÃ¥va, Ã¥t var och en som tror. Vi människor har alla misslyckats med att behaga Gud, vi är alla syndare och klarar oss inte pÃ¥ egen hand. Vi är alla hjälplöst förlorade om Gud skulle döma oss â€sÃ¥som vÃ¥ra synder har förtjänat och Hans rättvisa kräverâ€. Men Jesus, Han som utblottade sig och blev lydig intill döden, har gett oss en helt ny möjlighet att bli Guds barn. Därför finns det bara en sak, som är av verklig betydelse. Det är, sÃ¥som Paulus skriver, att vinna Kristus, att bli inlemmad i Honom genom tron och pÃ¥ det sättet fÃ¥ del i Hans rättfärdighet. Att vara inlemmad i Kristus betyder att ha del av uppstÃ¥ndelsens nya liv.
Paulus hade liksom Jesaja upptäckt att den egna klädnaden, den egna rättfärdigheten bara var smutsiga trasor. Men nu hade han iklätt sig en ny dräkt, en alldeles vit och skinande dräkt som är vacker och består inför Gud.
Den nya dräkten
är gemensam för alla Guds barn. Är du genom dopet och tron förenad med Jesus räknas du inför Gud som lika ren, syndfri och oskuldsfull som Jesus själv är. När Gud ser pÃ¥ dig i din nya dräkt ser Han bara helighet och goda gärningar. Din dräkt är â€utan fläck eller skrynkla eller nÃ¥got annat sÃ¥dant, helig och fullkomlig†(Ef. 5:27). Paulus uttrycker det sÃ¥ i en av de texter som används vid dop: â€Alla är ni Guds barn genom tron pÃ¥ Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus†(Gal. 3:26-27).
Att vara iklädd Kristus är att bära bröllopsdräkten, som är ett mÃ¥ste för att fÃ¥ vara med pÃ¥ den himmelska bröllopsfesten (Matt. 22:11-13). Det är att med profeten Jesaja jubla: â€Jag gläder mig storligen i Herren, och min själ fröjdar sig i min Gud, ty Han har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel†(Jes. 61:10). Att ikläda sig Kristus, det är att â€bli funnen i Honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron pÃ¥ Kristus, rättfärdigheten frÃ¥n Gud genom tron†(Fil. 3:9).
Detta är det saliga bytet, frälsningens hemlighet: Jesus iklädde sig oss, tog vÃ¥r synd och dog i vÃ¥rt ställe medan den kristne ikläder sig Jesus, tillräknas Hans renhet och fÃ¥r leva för evigt. Den nya dräkten är det enda viktiga, den stora skatten. â€Ringa jordens skatter väga mot det ena, att fÃ¥ äga, klädd i dopets helga skrud, nÃ¥d och barnaskap hos Gud†som vi sjunger i Sv. ps. 69:1.
Är du förenad med Jesus genom tron är du ett Guds barn och ingenting kan förändra det. Din rättfärdighet, Jesus själv, är i Himmelen pÃ¥ Faderns högra sida, och är oantastbar. Det är inte nÃ¥got gott i ditt egna hjärta, som gör, att du är rättfärdig inför Gud, utan Jesus Kristus själv, som är â€densamme i gÃ¥r och i dag och i evighet†(Hebr. 13:8). Han är ditt allt, Han är din â€vishet, rättfärdighet, helgelse och Ã¥terlösning†(1. Kor. 1:30). SÃ¥dan är alltsÃ¥ den kristnes ställning inför Gud. Det eviga livet har redan tagit sin början. Den kristne är insvept i Kristi rättfärdighet och kommer därför ocksÃ¥ att fÃ¥ uppleva
Frälsningen på domens dag
Alla som stÃ¥r i ett rätt förhÃ¥llande till Kristus är â€i Honomâ€. Kristus är liksom den värld, där den troende lever, den verklighet, som pÃ¥ alla sidor innesluter honom eller henne. Detta förverkligas genom att Anden bor i hjärtat. Den himmelska världen har sänkt sig ner i den troende människan och därför lever hon nu med sitt väsens innersta i himmelen. Om Gud heter det att â€Han har frälst oss frÃ¥n mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike†(Kol 1:13).
Om vi verkligen är â€i Kristusâ€, sÃ¥ bor vi med vÃ¥rt innersta i en borg, dit fienden aldrig nÃ¥r och där det inte finns nÃ¥gon orsak till fruktan för nÃ¥gonting. Luthers har diktat sin berömda reformationspsalm, â€VÃ¥r Gud är oss en väldig borg†(Sv. ps. 237), pÃ¥ detta tema. Om vi grips av feghet, fruktan eller försagdhet, sÃ¥ vittnar detta bara om att Herren inte i allt fÃ¥tt inta vÃ¥ra hjärtan. När Paulus talar i vÃ¥r epistel om att â€bli funnen i Kristusâ€, menar han underförstÃ¥tt pÃ¥ domens dag. Att vara i Kristus är att vara gömd i Honom. PÃ¥ domens dag blir alla som gömmer sig i Kristus räddade. â€AlltsÃ¥ finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus†(Rom. 8:1). Vi kan här ocksÃ¥ tänka pÃ¥ den psalm vi snart skall sjunga: â€Klippa du som brast för mig, lÃ¥t mig gömma mig i dig†(Sv. ps. 230).
Prosten Gustav Börjesson målar upp följande bild för oss i sin fina bok I Kristus, och den får avsluta denna predikan:
NÃ¥gra Ã¥r efter Andra världskriget reste jag i Tyskland. Stora delar av landet lÃ¥g alltjämt i ruiner. Jag minns särskilt en stadsdel i Hamburg: Hela kvarter bestod bara av spillror. SÃ¥ lÃ¥ngt ögat nÃ¥dde syntes bara murrester och stenhögar. Men mitt i allt fanns det en byggnad som stod kvar. Det var en bunker, hög som ett tvÃ¥vÃ¥ningshus. Den var uppförd av betong, med massiva väggar utan fönster. Den hade stÃ¥tt emot bombraiderna. De människor som tagit sin tillflykt dit, som var inne i bunkern, de hade klarat sig. SÃ¥ är det att vara i Kristus. Därför vill Kristus dra oss till sig, dra oss in i sitt skydd. Han lockar pÃ¥ oss som hönan gör för sina kycklingar när rovfÃ¥geln anfaller: â€Hur ofta har jag inte velat samla dina barn sÃ¥ som hönan samlar sina kycklingar under vingarna†(Matt. 23:37).
Amen.
LÃ¥t oss be:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod
intill änden och varda saliga.
Amen.
