av Lars Borgström Predikan Matt. 28:16-20

Missionsdagen

Missionen är ett utflöde av evangelium

â€GÃ¥ ut och gör alla folk till lärjungar.†Det är Jesu missionsbefallning som Han riktade till sina lärjungar. Inte bara till Petrus, Johannes, Jakob och de andra, utan till alla sina lärjungar i alla tider. Det förstÃ¥r vi av Hans tillfogade löfte: â€Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.†Missionsbefallningen gäller alltsÃ¥ även oss som är Jesu lärjungar i idag.

â€GÃ¥ ut och gör alla folk till lärjungar.†Kan ni tänka er tanken att de elva lärjungarna, enkla judiska män utan världsligt inflytande, fick uppdraget att gÃ¥ ut i hela världen och göra alla folk till Jesu lärjungar? Det hela skulle ha haft nÃ¥got patetiskt över sig om det inte vore för att det var den uppstÃ¥ndne, Han som redan övervunnit världen, synden, djävulen och döden, som talade till dem. De elva lärjungarnas mänskliga makt var försvinnande liten. Med den hade de inte förmÃ¥tt mycket, om ens nÃ¥gonting. Men till missionsbefallningen tillfogar Jesus underbara ord. För det första säger Han dem, att Ã¥t Honom har givits all makt i himmelen och pÃ¥ jorden. För det andra säger Han dem, att Han, som har denna makt, skall vara med dem alla dagar till tidens slut. I Hans kraft, sedan de mottagit Hans Ande pÃ¥ pingstdagen, gick de sedan ut och vann otaliga själar för Guds rike.

VÃ¥r önskan och bön inför Gud skall vara att Han gör oss till glada vittnen, som flödar över av smittande entusiasm, sÃ¥ att vi inte kan tiga med det vi har sett och hört. Vi skall ocksÃ¥ ständigt pÃ¥minna oss Herren Jesu ord: …â€jag är med er alla dagar till tidens slutâ€, …â€Ã¥t mig har getts all makt i himmelen och pÃ¥ jordenâ€.

Missionen är inte i första hand världsförbättrande

Men vad är den kristna missionen? Vad syftar den till? FrÃ¥gan kan tyckas onödig att ställa. Det självklara svaret vet vi ju redan. Hörde vi inte nyss Jesu ord läsas i dagens evangelietext? Han säger: â€GÃ¥ ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hÃ¥lla alla de bud jag har gett er.†Missionen är alltsÃ¥ uppdraget att göra hedningar till kristna människor. En människas omvändelse kan bara Gud verka, men Han sänder ut oss som yttre redskap för att vittna om Jesus Kristus.

Vad den kristna missionen syftar till är alltsÃ¥ alldeles glasklart. Men tyvärr är det sÃ¥ att mÃ¥nga kristna idag börjat att skämmas för sin Herre Jesus och Hans exklusiva och absoluta ansprÃ¥k pÃ¥ att vara världens ende Frälsare. Hans ord â€Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig†vill man inte veta av eller sÃ¥ är man fräck nog att försöka förklara bort dem pÃ¥ olika sätt.

Det är så illa att majoriteten i vår kyrkas ledning inte vill att främmande religionsutövare skall omvändas till Kristus. Vår ärkebiskop har klart sagt ifrån på den punkten. Man anser, tvärt emot vår frälsare Jesu Kristi ord, att alla religioner är lika bra och saliggörande. Man säger att det är förtryck och arrogans att försöka få någon omvänd eftersom man därmed underkänner dennes religiösa föreställningar och samtidigt anser sig själv besitta sanningen. Det smärtar mig att säga det, kanske sårar jag någon här idag, men sådana är de tankegångar som idag härskar bland de styrande inom SKM, Svenska kyrkans mission. Kanske finns du här i kyrkan som under många år har stöttat SKM´s verksamhet. Det har du i så fall gjort rätt i. SKM har tidigare bedrivit mission, och alldeles säkert finns det missionärer ute på fältet i SKM´s tjänst som fortfarande vill föra människor till Jesus Kristus. Det jag vill säga – och det måste sägas för sanningens skull – är att SKM´s ledning idag inte längre vill bedriva mission i ordets verkliga mening. Men istället för att lägga ned verksamheten p.g.a. sin nya s.k. insikt om alla religioners lika värde, omformulerar man missionens uppgift till att gälla framför allt två saker: religionsdialog och biståndsarbete.

När det gäller religionsdialogen vill man skapa förutsättningar för fredlig samexistens – om detta är väl inte sÃ¥ mycket att säga – men man vill ocksÃ¥ fördjupa sin andliga insikt genom att samtala och utbyta religiösa föreställningar och erfarenheter med dessa främmande religionsutövare. Kan ni tänka er Israels profeter ta intryck och lärdom av Baalsprofeterna eller de andra avgudadyrkarna? MÃ¥nga av Guds bud i GT, t.ex. att inte gifta sig med hedningar, är inrättade just för att undvika synkretism, d.v.s. religionsblandning. Kan ni tänka er Paulus motta religiös undervisning av de hedningar som han till varje pris sökte fÃ¥ omvända? Det är alldeles uppenbart att denna moderna synkretism, religionsblandning, inte kan bestÃ¥ prövningen under Bibelns, Guds Ords ljus.

Men det bryr man sig inte sÃ¥ mycket om. Man tror nämligen inte längre att Bibeln är Guds ofelbara Ord. Istället anser man att Bibeln är människotankar om Gud och det heliga. Avfallet frÃ¥n Kristus beror pÃ¥ att man inte hÃ¥llit Bibeln högt i ära. Professor Carl Fredrik Wislöff, en Andens man frÃ¥n Norge som under flera decennier kämpade för Guds rikes växt har sagt: â€Den dag ett kyrkosamfund slutar tro pÃ¥ Bibeln som Guds ord, den dag börjar avfallet. Avfallet frÃ¥n tron är ett avfall frÃ¥n Guds ord.†[Därför är jag glad att idag ha en gideonit med i gudstjänsten. Han fÃ¥r presentera sig själv senare. Men jag kan kortfattat säga att Gideoniterna är ett sällskap som verkar för Guds Ords spridning. Efter predikan fÃ¥r ni höra mer om deras verksamhet.]

När det gäller bistÃ¥ndsarbetet, det andra man idag vill ägna sig Ã¥t inom missionen, är detta naturligtvis bra sÃ¥tillvida att människor hjälps ur materiell nöd. SÃ¥ har alltid kyrkan arbetat. Materiell hjälp och mission – mission dÃ¥ i ordets sanna bemärkelse – har alltid vandrat hand i hand, alldeles som Jesu under, botanden och utspisning av de hungrande gick hand i hand med Hans förkunnelse. Men när massorna ville göra Jesus till jordisk kung eftersom Han hjälpt dem med jordiskt gott, utan att ha förstÃ¥tt Hans verkliga uppdrag att frälsa dem i andlig mening, dÃ¥ drog Jesus sig undan. Han ville inte ställa upp pÃ¥ folkets förväntningar att upprätta ett stor-Israel, driva ut romarna och upprätta yttre, social rättvisa. Det var inte därför Han hade kommit. Det var för att ta deras synder pÃ¥ sig och skänka dem frälsning sÃ¥ att de skulle kunna komma till Gud. Kyrkans främsta uppgift är inte att skapa fred, rättvisa och materiellt välstÃ¥nd. Vad hjälper allt detta om människorna dör i sina synder?

Men hur skall dÃ¥ missionen bedrivas? Här är det framför allt tvÃ¥ ord frÃ¥n Bibeln som kan tillämpas. Det första är ett Jesusord hämtat frÃ¥n Johannesevangeliet, där Han ber till sin himmelske Fader: â€Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen†(Joh. 17: 18). Jesus, Guds Son, sändes i ringa tjänargestalt till världen. Han kom inte med yttre makt. Han tvingade inte heller nÃ¥gon till sig med vÃ¥ld. Den enda makt Han ägde, och med vilken Han vann människor, var kärlekens makt. Nu säger Jesus i sin förbön för de sina, att pÃ¥ samma sätt som Han själv blev sänd, skall även Hans sanna lärjungar bli sända. Vi vet alla att kyrkan här har förbrutit sig genom historien. Den världsliga makten, när den stÃ¥tt till hennes förfogande, har varit alltför frestande som tillhjälp i missionsarbetet. Men idag finns inte längre möjligheten att bruka, eller snarare missbruka, världslig makt i missionens tjänst.

Men det finns ett subtilare sätt att bedriva felaktig mission pÃ¥. Det är när man kommer till hedningar i nÃ¥gon slags överlägsen attityd och tror att man är sÃ¥ mycket bättre än dem. Som om tron pÃ¥ Kristus vore nÃ¥got eget som man presterat eller gjort sig förtjänt av pÃ¥ nÃ¥got sätt. DÃ¥ kommer Pauli ord i 1 Korintierbrevet väl till pass: â€Vad äger du som du inte har fÃ¥tt? Och har du fÃ¥tt det, varför skryter du som om det inte var en gÃ¥va?†Allt är nÃ¥d. Att Gud har valt att uppenbara evangeliets hemlighet för oss är helt oförtjänt. Vi är inte bättre än nÃ¥gon annan. Att Gud har utvalt just oss är en gÃ¥ta som tillhör Guds förborgade majestät. â€Ty av nÃ¥d är vi frälsta genom tron, inte av oss själva, Guds gÃ¥va är det. Det beror inte pÃ¥ gärningar, ingen skall kunna berömma sig.†(Ef. 2: 8-9). Men vi fÃ¥r aldrig glömma bort att det är vi som har Sanningen, eftersom Jesus är Sanningen. Det är vÃ¥r skyldighet att föra denna Sanning vidare, inte den som är vÃ¥r egen, utan den som helt oförtjänt anförtrotts oss av Gud. Missionen skall alltsÃ¥ bedrivas i största ödmjukhet. NÃ¥gon har träffande sagt att missionen är tiggare som berättar för andra tiggare var det finns bröd.

Missionens resultat är inte alltid synligt

Till sist vill jag säga något om missionens resultat. Helst vill vi naturligtvis att alla människor skall komma till insikt om Sanningen och så bli frälsta. Det är Guds vilja, och därför är det även varje sann kristens vilja. Men vi möter så många besvikelser. Ibland verkar kampen om själarna så hopplöst förlorad. Världsligheten och nya och gamla hedniska religioner breder ut sig. Det är så sällan man får vara vittne till en människas omvändelse. En gammal präst undrade missmodigt om han under sina fyrtio år som präst vunnit en enda själ för Guds rike. Och en ung präst kan fråga sig, om det överhuvud taget är lönt att offra ett helt liv på en så hopplös uppgift. Och den enskilde kan frestas att nöja sig med att rädda sin egen själ och låta andra svara för sig.

Men kampen om själarna är oss Ã¥lagd av vÃ¥r Herre själv. Om vi drar oss undan den, begÃ¥r vi en fruktansvärd synd. Det finns ändÃ¥ hoppfulla saker som gör missionen löftesrik. Gud har visserligen inte lovat att världen skall kristnas. Tvärtom utmÃ¥las den sista tiden före Jesu andra tillkommelse som en tid av utbredd ogudaktighet och stort avfall frÃ¥n Herren. För de stÃ¥ndaktiga väntar förföljelser. Men Herren har lovat att vara med de sina. Vi hörde det i missionsbefallningen och vi hör det i Jesu underbara ord: â€Var inte rädd, du lilla hjord, er Fader har beslutat att ge er riket†(Luk. 12: 32).

När det gäller antalet inbärgade själar vore missionen befogad om så endast några enstaka få genom den kom till omvändelse. Jesus offrade sig och led döden för alla människors frälsning, trots att Han visste att de flesta inte skulle ta emot Honom. Det har sagts att om det så gällde endast en enda människas frälsning skulle Jesus undergå korsets ohyggliga lidanden för dennes skull. Så stort värde sätter Han på en människas själ. Skulle då inte vi anse det mödan värt att missionera med all kraft och uthållighet, även om vi inte ser stora skaror strömma in i kyrkan?

Sedan skall vi också komma ihåg att allt verk som vi uträttar inte är synligt på ytan. Om vi vittnar för någon kanske det inte leder till omedelbar omvändelse för den personen. Men vi har kanske sått några frön som många år senare, genom någon annans tjänst, leder till frälsning.

Och en gång skall det på ett överväldigande sätt visa sig, att våra insatser i kampen om själarna inte varit förgäves. Det är när den oräkneliga skaran av bärgade själar samlas kring tronen och sjunger sitt lov till Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Amen.