av Lars Borgström Predikan 2 e. Trettondedagen

2 Mos. 33:18-23 (Ef. 1:7-14 och Joh. 2:1-11)

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O, Fader vår barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

“LÃ¥t mig fÃ¥ se din härlighet” (2 Mos. 33:18). SÃ¥ bad Mose Herren. Herren befallde dÃ¥ Mose att ställa sig pÃ¥ en plats nära intill Honom. Det var en klippa. När Herres härlighet sedan skulle gÃ¥ förbi skulle Herren ställa Mose i en klyfta i klippan. Herren skulle lÃ¥ta sin hand vara över Mose till dess Han gÃ¥tt förbi. Sedan skulle Han ta bort sin hand, och dÃ¥ skulle Mose fÃ¥ se Honom pÃ¥ ryggen. Herrens ansikte kan nämligen ingen se. Mose fick sedan befallningen att hugga ut tvÃ¥ nya stentavlor eftersom de förra hade krossats. När Mose sedan tidigt nästa dag gick upp pÃ¥ Sinai berg med de nya stentavlorna steg Herren ned i en molnsky och ställde sig där nära intill Mose, gick förbi honom och ropade ut sitt namn. Herrens namn är allt vad Herren är i alla sina egenskaper. Och vad var det dÃ¥ Han uppenbarade om sig själv för Mose, denne man som mer än nÃ¥gon annan i gamla förbundet fick umgÃ¥s med och lära känna Herren, alldeles som tvÃ¥ människor talar med varandra ansikte mot ansikte? Herren uppenbarade sig sÃ¥som

Den helige och straffande guden

Mose stod där med förbundstavlorna, som strax skulle inristas med de tio budorden, framför sig. Herren försäkrade nu att ingen överträdelse, inga synder mot dessa bud skulle bli ostraffade. Han sade att Han inte skulle “lÃ¥ta nÃ¥gon bli ostraffad” utan att Han “lÃ¥ter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet”. Inte bara syndaren själv utan även hans barn och barnbarn skall alltsÃ¥ bli straffade för synder mot Guds goda och heliga bud. Det är alltsÃ¥ mycket allvarligt att synda. Synden är nÃ¥got fruktansvärt som nedkallar Guds vrede. Du tänker kanske att synden inte är sÃ¥ farlig. Du är ju bara människa och ingen är fullkomlig, Gud kräver inte mer än vad Han kan begära av oss o.s.v. SÃ¥ har du frid i synden, du försvarar den och tror att du kan leva med den. Du inbillar dig t.o.m. att Gud är överens med dig. Du tänker t.ex. att du har rätt att inte hedra dina föräldrar eftersom de har handlat fel, att du har rätt att inte ta första steget till försoning därför att den andre har gjort fel, att du har rätt att ljuga i knepiga situationer, att du ibland har rätt att köpa och arbeta svart eller fuska med deklarationen, att du har rätt att leva som du själv tycker när det gäller det sjätte budet, budet om sexuell renhet.

Käre vän, vad du i så fall bedrar dig! Varför tror du inte på Guds ord? Det är ju just när Herren skall ge sina tio bud som Han högtidligt försäkrar att ingen skall bli ostraffad, syndarens brott skall t.o.m. straffas intill tredje och fjärde släktledet. Du drar med all din synd ned Guds vrede över dig och dina barn, t.o.m. dina barnbarn och barnbarnsbarn!

Men är det verkligen sÃ¥? kanske du undrar. Du kanske ser att du har syndat mot de nämnda buden, men nÃ¥got straff har du inte märkt av. Kanske du har det men det kan ocksÃ¥ vara sÃ¥ att du inte märkt av nÃ¥got straff – ännu. Du kanske ocksÃ¥ har lagt märke till uppenbara föraktare av Herren och Hans bud i din omgivning som verkar leva goda dagar utan att nÃ¥got Guds straff drabbat dem. DÃ¥ vill jag säga dig att det viktigaste av allt, den inre friden, det eviga livet, det saliga livet med Gud, som är den högsta lycka en människa kan fÃ¥ uppleva här pÃ¥ jorden, är dem helt främmande. Synden ödelägger helt det andliga livet och allt som Ã¥terstÃ¥r av lycka är en kortvarig, flyktig glädje som ändÃ¥ bara mynnar ut i tomhet. Och vad värre är: Guds straff kommer inte att utebli. Om det inte verkställs redan här i tiden, sÃ¥ kommer det att bli verkställt i evigheten, i helvetet. Gud lÃ¥ter icke gäcka sig. Han utkräver hämnd för alla synder.

I denna predikan kommer vi att uppmärksamma nÃ¥gra av de bägare som omnämns i Skriften. Vinet som dessa bägare innehÃ¥ller har olika innebörd. Innebörden kan vara olycka – inte dÃ¥ med avseende pÃ¥ de kroppsliga, psykiska och andliga skador som alkoholmissbruk medför – utan i Skriften talas ocksÃ¥ om Guds vredes vin som alla ogudaktiga mÃ¥ste dricka (Ps. 75:9 se även Upp. 16:19).

I Jes. 51:17 talas om Herrens vredes bägare som drabbar dem som inte följer Honom, de förnekare som inte omvänder sig till Frälsaren. I Uppenbarelseboken 14 läser vi att den som tillber vilddjuret, d.v.s. den antikristliga makten istället för Herren Kristus – och det finns ingen neutral stÃ¥ndpunkt dem emellan, det är antingen den ene eller den andre som tillbeds – skall fÃ¥ “dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plÃ¥gas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken av deras plÃ¥ga stiger upp i evigheternas evigheter” (Upp. 14:10-11). Detta är väl det mest fruktansvärda vi nÃ¥gonsin hört talas om. Tänk att pinas i evigheter och detta inför Lammet! Lammet är ju Jesus, Gud dÃ¥ Han mött oss i all sin nÃ¥d! Men nu är nÃ¥detiden slut och ingen frälsning ges mer. Man kommer i evigheten att plÃ¥gas i eldshavet och tvingas skÃ¥da Lammet utan att finna nÃ¥gon barmhärtighet hos det. Detta mÃ¥ste vara höjden av helvete!

Men är Gud verkligen sådan? kanske du undrar. Det är ju fruktansvärt! Vem kan bestå inför Honom? Ja, Herrens helighet skall injaga skräck i oss. Hans vrede är en förtärande eld. Men du som nu misströstar och är skrämd, du som syndat mot Guds bud och vet med dig att du inte kan bestå inför Herren, du skall veta en sak till. När Herren steg ned till Mose och ropade ut sitt namn uppenbarades samtidigt att

Herren är barmhärtig och nådig

Han sade att Han är “HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nÃ¥dig, sen till vrede och stor i nÃ¥d och sanning, som bevarar nÃ¥d mot tusenden och förlÃ¥ter överträdelse, synd och skuld”. Därför finns det hopp för dig. Herren förlÃ¥ter dig din synd. Du fÃ¥r be om förlÃ¥telse för vad du har gjort dig skyldig till och möta den barmhärtige Guden som bevarar nÃ¥d mot tusenden, en nÃ¥d som t.o.m. överträffar förbannelsen som bara sträckte sig till tredje och fjärde släktledet.

Men hur är detta möjligt? Motsäger inte Herren sig själv när Han till Mose säger att Han inte lÃ¥ter nÃ¥gon bli ostraffad och samtidigt att Han förlÃ¥ter alla synder? Kan Gud verkligen vara vred och kärleksfull pÃ¥ samma gÃ¥ng? Hur kan Han vara “stor i sanning” dÃ¥ Han säger detta som verkar sÃ¥ motsägelsefullt för vÃ¥rt mänskliga förnuft? Är det inte sÃ¥ att Bibeln i själva verket är en bok full av fel och motsägelser, en bok som vi därför inte behöver bry oss särskilt mycket om?

Svaret är att pÃ¥ en punkt, en enda, gÃ¥r Guds vrede och Hans kärlek ihop, och det sker i den kristna religionens hjärtpunkt: Kristi kors. Där möts Guds vredgade straffdom över världens synd och Hans kärleksfulla förlÃ¥telse. Gud är rättfärdig och straffar synden. Det skedde när Han straffade Jesus som bar all världens synd och skuld. Inte en enda synd förblev ostraffad. Alla Guds vredes böljor östes över Jesus som dränktes i dem. Han led det fulla straffet för dina och hela världens alla synder. Detta var nÃ¥got ofattbart hemskt. Han klagade under svÃ¥r Ã¥ngest: “Din vrede ligger tung pÃ¥ mig, alla dina böljors svall lÃ¥ter du gÃ¥ över mig [—]. Din vredes lÃ¥gor gÃ¥r över mig, dina fasor förgör mig” (Ps. 88:8, 17).

Jesus har själv tömt Guds vredes bägare för att du skulle slippa göra det. Det gjorde Han pÃ¥ Golgata. I Getsemane bad Han tre gÃ¥nger att om det var möjligt sÃ¥ skulle vredesbägaren gÃ¥ ifrÃ¥n Honom, men Han överlät allt i Guds händer. Han sade: “Men inte som jag vill utan som du vill” (Matt. 26:39). Av dessa ord framgÃ¥r vilken oerhörd vÃ¥nda Han led – för vÃ¥r skull! För egen del behövde Han ju ingen syndaförlÃ¥telse eller nÃ¥d, för Han var oskyldig, men ändÃ¥ fick Han ta allt pÃ¥ sig och bli räknad bland missgärningsmän och dödad. Han tömde den kalk, som Guds vrede rÃ¥gat, under loppet av nÃ¥gra timmar. Skulle vi ha druckit den drycken hade vi aldrig blivit färdiga med det, men Han, Guds Son, som själv är evig och vars gärningar är eviga, kunde tömma den pÃ¥ nÃ¥gra timmar.

Här, på Golgata kors, uppenbaras Guds kärlek till de förlorade människobarnen, till oss var och en. Istället för att straffa oss, förövarna, blev Gud själv människa och bar straffet i vårt ställe. Därför kan vi på en och samma gång säga:

PÃ¥ korset ser vi hur mycket Gud hatar synden och syndaren.

På korset ser vi hur mycket Gud älskar syndaren.

PÃ¥ korset skedde ett saligt byte. Jesus tog vÃ¥r synd och vi fick Hans rättfärdighet. Jesus tömde vredens bägare för att vi skulle fÃ¥ dricka välsignelsens bägare. I Jes. 63:1-6 ser vi vÃ¥r Herre och Frälsare själv tala om hur Han tvingades trampa Guds vredes vinpress, vilket är en bild för Hans lidande för vÃ¥ra synders skull och den svÃ¥ra kamp, som Han utkämpade i vÃ¥rt ställe. Han var ensam om det, det var ingen enda av oss människor som kunde utföra det eller ens vara vÃ¥r Frälsare behjälplig, sÃ¥ nedsmittade av synd och ondska som vi människor är. Inte ens Petrus kunde i all sin iver göra det allra minsta för sin Mästare. I farans stund flydde han tillsammans med de övriga lärjungarna och övergav Jesus. I Jes. 53:6 läser vi: “Vi gick alla vilse som fÃ¥r, var och en gick sin egen väg, men all vÃ¥r skuld lade HERREN pÃ¥ Honom”.

När vi talar om de olika bägarna är det omöjligt att inte nämna nÃ¥got om nattvarden, där vi rent konkret och synligt räcks välsignelsens bägare. När Jesus instiftade nattvarden sade Han dÃ¥ Han tog bägaren: “Drick av den alla. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för mÃ¥nga till syndernas förlÃ¥telse” (Matt. 26:27-28). Jesus har utgjutit sitt blod pÃ¥ korset för att vi skulle fÃ¥ dricka av frälsningens vin. I nattvarden tar man emot Herren Jesus Kristus, Hans utgivna kropp och utgjutna blod. Man gör det inte bara med tron utan ocksÃ¥ med munnen. SÃ¥ mÃ¥n om vÃ¥r frälsning är Herren Jesus att Han vill göra frälsningen riktigt tydlig för oss. Nattvarden är till stor välsignelse för den troende. Och den trossvage och tvivlande, som längtar efter Jesus och frälsningsvisshet, fÃ¥r ocksÃ¥ komma. En sÃ¥dan svag, längtande tro vill Jesus stärka vid nattvardsbordet. Jesus framställer sin försoning, dÃ¥ Hans kropp bröts ner och hans blod rann ut pÃ¥ Golgatas kors, sÃ¥ tydligt det bara gÃ¥r dÃ¥ Han ger sin utgivna kropp och sitt utgjutna blod Ã¥t oss i brödet och vinet. “Här”, säger Jesus till nattvardsgästen, “Här fÃ¥r du min kropp och mitt blod för att du skall tro, att du lika visst och säkert ocksÃ¥ därmed fÃ¥r dina synders förlÃ¥telse”.

Allt har sammanfattats i Sonen, såväl vreden som förlåtelsen. Den som vill bli fri från skuld, bli fri från den skuldbörda som trycker ända ned i helvetet, måste därför komma till Jesus och be om förlåtelse. Då får hon förlåtelse.

Du som hör detta lever ju fortfarande i nÃ¥datiden och kommer att finna förbarmande hos Lammet när du kommer till Honom. Jesus vill inte att du skall hamna i helvetet. Han varnar därför ofta för den eviga förtappelsen och dess fasor. Men lika tydlig är Han när det gäller sin inbjudan till syndare. Ingen lämnas utanför, det mÃ¥ vara hur det vill med levernet, synderna, sveken, falskheten. Det är inte meningen att du skall förbli som du är, men du skall komma som du är. Han säger: “Den som kommer till mig skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut” (Joh. 6:37). Han säger inte: “Den som är from och kommer till mig”. Han säger inte heller: “Den som är god och kommer till mig”. Han säger bara: “Den som kommer till mig skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut”. Det krävs inga kvalifikationer eller prestationer för att fÃ¥ dricka av välsignelsens vin: “Hör pÃ¥, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet bÃ¥de vin och mjölk” (Jes. 55:1). Du fÃ¥r evigt liv och tillträde till den himmelska festen om du bara hör denna inbjudan och tror den. Herren säger: “Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, sÃ¥ fÃ¥r er själ leva!” (Jes. 55:3). Festen är framdukad pÃ¥ Sions berg – den kristna kyrkan – Ã¥t alla folk, ingen är undantagen: “Herren Sebaot skall pÃ¥ detta berg göra en festmÃ¥ltid för alla folk, en festmÃ¥ltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat” (Jes. 25:6).

Att komma till Jesus är att i tro vända sig till Honom. Det sker genom den Helige Ande som väcker tron genom evangeliets ord. Den som kommer till Jesus får evigt liv. Men utanför Honom finns bara Guds eviga vrede och förbannelse. Allt sammanfattas i Sonen. Låt oss lyssna till episteltexten från Ef. 1:7-14 som på ett underbart sätt beskriver dessa sanningar:

“I Jesus är vi friköpta genom Hans blod och har förlÃ¥telse för vÃ¥ra synder pÃ¥ grund av den rika nÃ¥d som Han har lÃ¥tit flöda över oss, med all vishet och insikt. Han har lÃ¥tit oss fÃ¥ veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som Han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och pÃ¥ jorden. I Honom har vi ocksÃ¥ fÃ¥tt vÃ¥rt arv, förutbestämda till det av Honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vÃ¥rt hopp i Kristus skall prisa Hans härlighet och ära. I Honom har ocksÃ¥ ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i Honom har ocksÃ¥ ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade Helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning pÃ¥ vÃ¥rt arv, att Hans eget folk skall förlossas, för att Hans härlighet skall prisas”. Avslutningsvis skall vi tala nÃ¥got om

Glädjen i Guds rike och inbjudan dit

Det eviga livet framställs ofta av Jesus som en fest, ett gästabud eller en bröllopsbjudning. Detta därför att Han vill betona det glädjefulla i den himmelska tillvaron. En sak som ofta förekommer i dessa sammanhang är vinet, som på ett särskilt sätt är förbundet med fest, lycka och glädje. Så längtade t.ex. Jesus, alldeles före sitt lidande i Getsemane, efter den dagen då Han tillsammans med sina lärjungar skulle få dricka det nya vinet i sin Faders rike (Matt. 26:29). Därför har vinundret i Kana en särskild innebörd. Det visar på den glädje och fest som frälsningen genom Jesus innebär.

Livet i Guds rike är rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande (Rom. 14:17). Glädjen i och hos Kristus har alltid funnits, före det att världen skapades. Guds Son är en evig person. I Ordspråksboken kallas Han Visheten. Där står om Honom:

“Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, frÃ¥n begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten [—]. Jag var Hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför Honom. Jag jublade över Hans värld, jag gladdes över människorna” (Ord. 8:22-31).

Kristus vill att denna glädje, som alltid har funnits hos Honom, också skall flöda över hos oss människor. Han har offrat sig själv som ett slaktlamm för att det skulle vara möjligt för oss att få del av den saliga glädjen. Han har sänt ut profeter, apostlar och budbärare tiderna igenom för att kalla oss människor till den himmelska festen. Lyssna nu till sist till Kristi, Vishetens, inbjudan:

“Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar frÃ¥n stadens översta höjder: ´Den som är okunnig mÃ¥ vända sig hit!´. Till den som saknar förstÃ¥nd säger hon: ´Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat. Överge oförstÃ¥ndet, sÃ¥ fÃ¥r ni leva, och gÃ¥ fram pÃ¥ förstÃ¥ndets väg”. (Ords. 8:4-5). Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.