av Lars Borgström Predikan 20:e e tref.

Mark. 10:2-9

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus blev av nÃ¥gra fariseer, som var ute efter att snärja Honom, tillfrÃ¥gad om det är tillÃ¥tet för en man att skilja sig frÃ¥n sin hustru. Att de kunde snärja Honom med denna frÃ¥ga berodde pÃ¥ att vilket svar Han än skulle avge, skulle Han stöta sig med nÃ¥gon grupp. Bland fariseerna fanns det nämligen olika skolor som hade olika uppfattningar i denna frÃ¥ga. Gemensamt för dem var ändÃ¥ att de alla accepterade skilsmässa under särskilda förutsättningar. UtifrÃ¥n det nÃ¥got vaga stället i 5 Mos. 24:1, där det sägs att en man fÃ¥r skilja sig frÃ¥n sin hustru, om â€han har kommit pÃ¥ henne med nÃ¥got oanständigtâ€, eller, i annan översättning â€han hos henne har funnit nÃ¥got som väckt hans leda†(Normalupplagan), hade de olika fariseiska skolorna dragit upp olika riktlinjer. Vissa följde en restriktiv skilsmässopraxis (Shammais skola), medan andra hade en mycket liberalare hÃ¥llning och tillät skilsmässa för minsta förseelses skull frÃ¥n hustruns sida, t.ex. om hon bränt vid maten (Hillels skola).

Jesus gav de snärjande fariseerna ett radikalt svar. Han sade att skilsmässa är utesluten eftersom Gud gjorde människan till man och kvinna, och i äktenskapet fogat dem samman. Och â€vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja Ã¥tâ€. Som framgÃ¥r av Rom. 7:2-3 bryts dock äktenskapsbandet i döden och den överlevande parten är fri att gifta om sig. Därför lyder de löften som makarna avger varandra i vigselakten: â€Jag tar dig nu till min man/kvinna att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss Ã¥t.†Detta gör det klart, att

Äktenskapet är ett livslångt trohetsförbund mellan man och kvinna

Fariseerna hade svårt att förstå denna kompromisslösa hållning. Tillät inte Mose att mannen skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig? Jesus bekräftar att Mose visserligen har givit dem den föreskriften, men det skedde för deras hårda hjärtans skull.

Skilsmässor har aldrig varit Guds avsikt. I Mal. 2:16 stÃ¥r det t.ex.: â€Jag hatar skilsmässa, säger HERREN, Israels Gud, och att man höljer sig i vÃ¥ld som i en klädnad, säger HERREN Sebaot. SÃ¥ tag vÃ¥rd om er ande och handla inte trolöst.†FrÃ¥n början, i oskuldstillstÃ¥ndet före syndafallet, fanns inte skilsmässor. Det är inte heller sÃ¥ det kristna livet skall gestaltas. Det är inte ett utryck för Guds vilja.

Frågan uppstår då varför Mose, som ju fått lagen av Gud, tillät skilsmässa. Den gammaltestamentliga lagen kan man dela in i tre olika kategorier. 1) Samhällslagar 2) Ceremoniallagar 3) Morallagar

1) Samhällslagarna gällde den gammaltestamentliga judiska teokratin. I detta yttre rike, Israel, som ju skulle Ã¥terspegla Guds rike, bodde bÃ¥de omvända, pÃ¥nyttfödda judar som var Guds barn och oomvända judar som inte var Guds sanna barn. P.g.a. de senare, som hade hÃ¥rda hjärtan, reglerade Mose pÃ¥ Guds befallning samhällslagarna sÃ¥ att det mindre onda; skilsmässa, blev fallet istället för ett större ont, t.ex. hustrumord. Men de sanna Gudsbarnen bland Israels folk hade inte oomskurna, hÃ¥rda hjärtan, utan älskade sina hustrur eller män och betraktade dem som Guds gÃ¥va. Nu, under nya förbundets tid, är inte Guds folk ett etniskt folk som judarna var under gamla förbundets tid, och de bor inte heller alla i en viss nation, pÃ¥ ett visst geografiskt omrÃ¥de, utan de utgörs av alla människor som tror pÃ¥ Jesus Kristus, var de än befinner sig pÃ¥ vÃ¥r jord. Därför finns det idag inga människor med hÃ¥rda hjärtan bland Guds folk. Visst finns den onda begärelsen kvar ocksÃ¥ i en kristen människas hjärta, och visst kan den onda driften tyvärr ibland komma till uttryck även i yttre gärningar, men hjärtat är inte hÃ¥rt i bemärkelsen oomvänt, obotfärdigt, eller dött i överträdelser och synder. Orden som fariseerna citerar frÃ¥n Mose lag hör tydligt till den samhälleliga rättsskipningen. Det gÃ¥r alltsÃ¥ inte att göra nÃ¥gon kristen etik av detta ord. Därför kan Jesus â€gÃ¥ emotâ€, inom citationstecken, detta. Det kan inte tillämpas pÃ¥ det kristna äktenskapet.

Eftersom samhällslagarna gällde Israel som jordisk nation är vi inte längre bundna vid dessa lagar, även om de är till god vägledning även för sentida lagstiftare.

2) Ceremoniallagen är sådant som hörde till tempel- och offerkulten. Allt sådant är nu överspelat i och med Kristi offergärning. De skall ändå studeras till uppbyggelse eftersom de så fint förebildar Kristi offer, t.ex. syndabocken och påskalammet.

3) Morallagen, t.ex. tio Guds bud, är evigt giltig.

Det gäller att hålla isär dessa tre kategorier av bud och inte automatiskt tillämpa lagar som gäller det gammalisraeliska samhället på det kristna livet. Ett sådant förfarande vänder sig Jesus emot då Han säger att det endast var för deras hårda hjärtans skull som Mose tillät skilsmässa. Jesus menar ändå att samhällslagarna hade sitt rättmätiga användningsområde och polemiserar inte mot lagarna som sådana.

Skilsmässa är alltså inte tillåten enligt Guds vilja. Den som skiljer sig begår äktenskapsbrott. Men det finns två bibliskt giltiga skäl att ändå begära skilsmässa. Det ena skälet är om den andra parten varit otrogen och begått otukt (Matt. 19:9). Det andra är om den andra parten illvilligt, d.v.s. utan skäl, t.ex. att man själv varit otrogen, övergivit en. Då får man också begära ut skilsmässa (1 Kor. 7:15).

Vid sidan av äktenskapets karaktär av ett livslångt trohetsförbund mellan en man och en kvinna har det också en samhällelig funktion.

Äktenskapet är instiftat till samhällets bestånd

Detta är faktiskt det allra första som lyfts fram i den svenska kyrkohandboken. Inledningsorden börjar: “Äktenskapet är en Guds gÃ¥va, instiftat till samhällets bestÃ¥nd”. Det mest uppenbara, det som inses redan pÃ¥ en biologisk nivÃ¥, är ju att samhället inte kan bestÃ¥ om inga nya människor föds. Guds bud till människan: “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden” (1 Mos. 1:28) kan förverkligas pÃ¥ ett välsignat sätt genom det heliga äktenskapet.

Men för att ett samhälle skall bestÃ¥ behövs det inte bara födas barn. Samhället kan lösas upp i omoral och kriminalitet, anarki och inbördeskrig hur mÃ¥nga barn som än föds. Nyckeln till att ett samhälle skall vara gott och välmÃ¥ende är att dess familjer är harmoniska. Ett samhälle är nämligen alltid lika bra och välmÃ¥ende som dess familjer. Oroliga, kaotiska och splittrade familjer leder till oroliga, kaotiska och splittrade samhällen. En kristen familj som fostrar sina barn i kristen anda är den största skatt i ett samhälle. Detta inser tyvärr inte makthavarna utan försöker pÃ¥ mÃ¥nga sätt försvÃ¥ra kristen fostran. Det sker t.ex. genom att man gör det mycket svÃ¥rt ekonomiskt för en familj att själv uppfostra sina barn. De skall istället in pÃ¥ daghem, eller förskola som det idag heter, och där skall samhällets ideologi och värderingar rÃ¥da. Kristna förskolor, och i ännu mycket högre grad kristna skolor, lever ofta under svÃ¥ra förutsättningar och kontrolleras nitiskt av skolverket sÃ¥ att de inte avviker alltför mycket frÃ¥n de samhälleliga normerna. Detta är inte bara ett tecken pÃ¥ kristendomsfientlighet utan ocksÃ¥ ett tecken pÃ¥ irrationalitet frÃ¥n samhällets sida. Det är ju inte de kristna ungdomarna polisen har problem med – varför dÃ¥ motarbeta kristen fostran och försvÃ¥ra den pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga olika sätt? Varför inte istället uppmuntra den och pÃ¥ allt sätt stödja den?

Djävulen hÃ¥nler bakom allt detta. Han är helt inriktad pÃ¥ att fördärva människosjälar och vill pÃ¥ allt sätt förhindra förekomsten av kristna skolor, daghem och familjer. Han vill slita sönder familjebanden och älskar skilsmässor. Han propagerar för dem pÃ¥ kvällstidningarnas löpsedlar, i lösaktiga TV-program och pÃ¥ tusen andra sätt. Budskapet lyder: Unna dig en liten flört eller t.o.m. en kärleksrelation vid sidan av ditt äktenskap. Det kan t.o.m. bli sÃ¥ förvänt att det heter att detta skulle vara bra för äktenskapet – att det stinkande, ruttna äktenskapsbrottet är en krydda eller injektion som skulle kunna rädda ditt trÃ¥kiga äktenskap. Genom diabolisk list och skickliga förförelsekonster kan människor fÃ¥s att tro att det ligger nÃ¥got i denna uppenbara lögn.

Det är tragiskt att samhället inte sätter större värde pÃ¥ äktenskapet och pÃ¥ de kristna familjerna. En ännu större tragik ligger i att kyrkan sedan böjer sig för de samhälleliga värderingarna och kraven. Inte dÃ¥ den sanna kyrkan som ju bestÃ¥r av alla människor som tror pÃ¥ Jesus och är Honom trogen, utan det yttre kyrkosamfundet Svenska kyrkan, som styrs av politiker och nickedocksbiskopar. Den förra kyrkan; den trogna, sanna kyrkan som i Skriften kallas Kristi brud, har Jesu underbara löfte om att bestÃ¥ till evig tid – inte ens helvetets portar, d.v.s. hela dess kraft i all dess fasa, har nÃ¥gon makt över henne (Matt. 16:18). Den senare, avfälliga kyrkan som fattar beslut som ligger i uppenbar motsättning till Guds Ord, har inga sÃ¥dana löften.

Vi skall idag inte ödsla alltför mÃ¥nga ord pÃ¥ denna tragik. LÃ¥t mig bara nämna det beslut som kyrkomötet, med samtliga biskopars bifall, tog för ett Ã¥r sedan. Man beslöt dÃ¥ att välsigna homosexuellt samliv trots att denna livsstil förbjuds av Herren. “Bedra inte er själva!”, skriver Herrens apostel Paulus, “varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet [—] skall ärva Guds rike” (1 Kor. 6:10). Tänk vad hemskt när kyrkans företrädare, de som skulle leda människor till Himmeln, istället leder dem till förtappelsen! De homosexuella skall ha all vÃ¥r kärlek och omsorg, men detta innebär inte att leda dem in pÃ¥ syndens väg, utan istället vägledning och hjälp antingen till ett liv i sexuell avhÃ¥llsamhet eller, med Guds hjälp – alltsÃ¥ med hjälp frÃ¥n Honom för vilken ingenting är omöjligt – till en omorientering pÃ¥ det sexuella omrÃ¥det.

Låt mig också nämna det faktum att Svenska kyrkan sedan 2003 har avskaffat dagens ämne och evangelietext. Jag har hållit mig till den förra evangeliebokens texter och därför har detta högviktiga ämne stått i fokus denna gudstjänst. Men skulle man följa den senaste evangelieboken, vilket naturligtvis görs i alla vanliga församlingar, kommer aldrig det kristna äktenskapet upp som ämne under kyrkoåret.

Äktenskapet är alltså instiftat till samhällets bestånd förstår vi av den svenska kyrkohandbokens inledningsord. Dessa inledningsords fortsättning gör det även klart, att

Äktenskapet är instiftat till människors hjälp och glädje

“Det är inte bra för mannen att vara ensam” konstaterade Gud sedan Han skapat Adam. Och sÃ¥ gjorde Han en medhjälpare, Eva, Ã¥t Honom. Äktenskapet, att fÃ¥ en livskamrat, en äkta hälft vid sin sida, i nöd och lust, i glädje och sorg, i ömsesidig kärlek och trohet, är en oerhörd Guds gÃ¥va. “Bättre tvÃ¥ än en, ty de fÃ¥r god lön för sin strävan. Om de faller kan den ena resa upp den andre. [—] Där den ensamme blir övervunnen, kan tvÃ¥ stÃ¥ emot. Och en tredubbelt tvinnad trÃ¥d brister inte sÃ¥ lätt” heter det i Predikaren 4. Den tredubbelt tvinnade trÃ¥den visar att Gud ocksÃ¥ är med som tredje part i ett välsignat äktenskap. För att de tre trÃ¥darna skall vara förenade mÃ¥ste bÃ¥da makarna vara troende. Man skall alltsÃ¥ inte som kristen gifta sig med en icke-kristen. Här gäller den allmänna regeln: “GÃ¥ inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?” (2 Kor. 6:14). Paulus skriver i 1 Kor. 7 att den som är fri att gifta om sig, i detta fall änkor, fÃ¥r göra detta, “bara det sker i Herren” (1 Kor. 7:39), alltsÃ¥ med en kristen. Detta, att bara ingÃ¥ äktenskap i Herren, gäller naturligtvis inte bara änkor som fÃ¥r gifta om sig, utan alla kristna.

Det sexuella samlivet mellan tvÃ¥ äkta makar är inte bara en barnalstrande inrättning, utan ocksÃ¥ en Guds gÃ¥va till glädje och njutning. I Predikaren 4, där orden om den tretvinnade trÃ¥den stÃ¥r, heter det ocksÃ¥: “LikasÃ¥, om tvÃ¥ sover tillsammans hÃ¥ller de värmen, men hur skall den ensamme hÃ¥lla sig varm?” (Pred. 4:11).

Slutligen vill jag säga nÃ¥gra ord till dig som är ensam. Äktenskapets gÃ¥vor och förmÃ¥ner är verkligen stora, vilket har framhÃ¥llits i denna predikan. Men det är inte sÃ¥ att du, sÃ¥som ensam, är frÃ¥ntagen möjligheten att leva ett fullvärdigt, välsignat kristet liv. Kallelserna ser olika ut, och Paulus räknar med att vissa människor har kallelsen att leva ensamma (1 Kor. 7:27, 32) och dÃ¥ faktiskt mer än andra kan tänka pÃ¥ det som hör Herren till (1 Kor. 7:34). Men för detta krävs en särskild avhÃ¥llsamhetens gÃ¥va. “Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär” (1 Kor. 7:9) skriver samme apostel.

Dagens predikan har dock handlat om äktenskapet och inte det celibatära, avhållsamma livet. Detta skulle vara ämne för en helt ny predikan.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.