Av: Okänd författare

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs stranden tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter; det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns de bara ett par fotspår. Han mäkrte ochså att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frÃ¥gade Gud om detta. “Herre, Du sa den gÃ¥ngen jag bestämde mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig utan gÃ¥ vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svÃ¥raste tiderna i mitt liv har de funnits bara ett par fotspÃ¥r. Jag kan inte förstÃ¥, att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.”

HERREN svarade: ” Mitt kära barn, jag älskar Dig och skulle aldrig lämna Dig under tider av prövningar och lidande. När Du sÃ¥g bara ett par fotspÃ¥r – dÃ¥ bar jag Dig.”