av Lars Borgström Betraktelse Långfredagen Joh. 19:17-37
Jesus på korset: Skriftuppfyllaren, Ormförtramparen och Påskalammet
Skriftuppfyllaren
PÃ¥ Jesu kors hade Pilatus lÃ¥tit sätta upp ett anslag: â€Jesus frÃ¥n Nasaret, judarnas konung.†DÃ¥ han av Jesu motstÃ¥ndare anmodades att ändra texten svarade han: â€Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.†PÃ¥ ett märkligt sätt hade Gud genom sin försyn använt denne hedniske landshövding till att kungöra att Jesus är Konung.
Vad Pilatus hade skrivit, det stod fast. Om redan Pilatus var besluten att inte ändra det han skrivit, är Gud oändligt mycket mer beslutsam, ja helt obeveklig. Det Gud sagt i sitt Ord, mÃ¥ste obönhörligen ske. När t.ex. soldaterna delade Jesu kläder mellan sig i fyra delar, ville de inte skära sönder livklädnaden, som var vävd i ett stycke (och därmed särskilt dyrbar), utan kastade lott om den. â€Tyâ€, kommenterar Johannes, â€Skriften skulle uppfyllasâ€. Och sÃ¥ citerar evangelisten Ps. 22:19: â€De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.â€
Detta ställe från Psaltaren hade säkert av alla fram till denna uppfyllelsens stund uppfattats enbart som en slags parallellism, ett innehållsrim, där varje led utsäger samma sak men på olika sätt. Förnumstiga bibelforskare, som tror sig kunna mästra Guds Ord, menar också att Johannes här tillrättalagt korsfästelseberättelsen efter den GT-liga profetian, men att han därvidlag inte förstått den hebreiska poesins lagar. I sin missuppfattning av Ps. 22:19, där han trodde att de olika leden beskrev olika detaljer, skulle Johannes alltså ha hittat på berättelsen om hur soldaterna agerade för att få det hela att stämma. Bort det! Vad som har skett är i stället att Johannes med häpnad kunnat konstatera, att vad som enligt poesins regler bara uttryckte samma sak, nämligen soldaternas tillvaratagande av den avrättades kläder, kom att uppfyllas på ett mer bokstavligt sätt än psalmsångaren någonsin kunnat tänka sig. Kläderna behandlades enligt rimparets första led och livklädnaden enligt det andra! Gud tar det mycket noga med sitt Ord, mycket noggrannare än vi vanligtvis anar.
Ormförtramparen
Ett annat GT-ligt skriftord gick också på ett detaljerat sätt i uppfyllelse på korset. Gud hade på syndafallets dag utlovat att kvinnans avkomma skulle krossa ormens (djävulens) huvud, samtidigt som denne fiende skulle hugga Frälsaren i hälen (1 Mos. 3:15). Frälsningsverket, krossandet av djävulen, skulle alltså inte ske smärtfritt. Denna första profetia om frälsningen skulle nu med långtgående exakthet uppfyllas.
En intressant detalj vid korsfästelsen är att Jesus inte kallar Maria för â€moderâ€, utan säger: â€Kvinna, se din sonâ€. Varför säger Jesus sÃ¥? Det gör Han därför att nu är den stora uppfyllelsens stund inne. Genom detta sitt ordval ville Jesus pÃ¥minna Maria om det första evangeliet frÃ¥n 1 Mos. 3:15. DÃ¥ Maria sÃ¥g sin Sons blödande hälar, skulle hon förstÃ¥ att Skriftens Ord nu gick i uppfyllelse. DÃ¥ skulle hon tröstas och samtidigt väckas till beundran av Guds kärlek och vishet, som genom en kvinnas avkomma nu botat den skada, som den första kvinnan förorsakat. Hon fick nu bevittna hur hennes Son söndertrampade den första kvinnans förförare.
PÃ¥skalammet
Johannes är noga med att ytterligare visa hur noggrant GT gÃ¥r i fullbordan i och med Jesu korsfästelse. Herren hade gett Mose och Aron följande instruktioner om pÃ¥skalammet: â€Ni fÃ¥r inte krossa nÃ¥got ben pÃ¥ det†(2 Mos. 12:46). Och i Davids profetia i Ps. 34:21 läser vi hur det skulle gÃ¥ den Rättfärdige: â€Han (Gud) bevarar alla Hans ben; inte ett enda av dem skall sönderslÃ¥s.â€
Efter det att Jesus sagt â€Det är fullbordat†och utandats sin sista suck, blev Han behandlad i enlighet med 2 Mos 12:46 och Ps. 34:21: â€Soldaterna kom [—] och krossade benen pÃ¥ dem som var korsfästa tillsammans med Honom, först pÃ¥ den ene och sedan pÃ¥ den andre. När de därefter kom till Jesus och sÃ¥g att Han redan var död, krossade de inte Hans ben.â€
Johannes skriver detta för att vi skall tro att Jesus är Guds Lamm, som i allt uppfyllt vad som i GT står skrivet om Honom. Men vad vill det då säga att Jesus är vårt Lamm? I Egypten, under den tionde och svåraste plågan, slaktade judarna den första påsken ett felfritt lamm av hankön (2 Mos. 12:5) och strök med isop (2 Mos. 12:21, jfr Joh. 19:29!) dess blod på dörrposterna, så att inte Guds straffdom skulle nå huset och döda den förstfödde. Ty när Herren såg blodet, skulle Han gå förbi.
Johannes fick senare i en syn se, att de slutligt frälsta i Himmelen “övervann [satan] genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord” (Upp. 12:11). Lammets blod, Jesu pÃ¥ Golgata kors utrunna blod, renar frÃ¥n all synd. PÃ¥ lÃ¥ngfredagen slog Herren – inte Egyptens förstfödda – utan sin egen enfödde Son (Matt. 26:31) som bar mänsklighetens synd i sin kropp upp pÃ¥ korset. Herren har därför redan tömt ut allt sitt hat mot synden, och där synden är bestraffad, utstruken och borttagen, där har satan, Ã¥klagaren, inte längre nÃ¥gonting att anklagande peka pÃ¥. Där mÃ¥ste han gÃ¥ förbi med outrättat ärende. Där evangeliets ord om frälsningen genom Jesu korsdöd förkunnas och mottas i troende hjärtan, där är satan alldeles maktlös. Det är därför han pÃ¥ allt sätt försöker att rycka bort evangeliets säd sÃ¥ fort det har sÃ¥tts ut i nÃ¥gon människas hjärta (Matt. 13:9). Den slutligt frälsta människoskaran i Himmelen hade använt sig av det enda vapen som finns mot den mäktige satan: “Lammets blod och sitt vittnesbörds ord” (Upp. 12:11).
Johannes avslutar: â€Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till Honom som de har genomborrat.†Citatet är hämtat frÃ¥n Sak. 12:10 och syftar pÃ¥ dem av Davids hus som fÃ¥r Anden, sÃ¥ att de kan se (jfr. Upp. 3:18) den genomborrade pÃ¥ ett saligt och frälsande sätt (jfr. Joh. 3:14-15). Lyckliga du om du hör till dessa! Annars fÃ¥r du under jämmer se den genomborrade när Han kommer till sin stora dom (Upp. 1:7).
Därför att Jesus är ditt påskalamm som offrats för dina synder skull är du försonad med Gud och genom tron på Jesus har djävulen ingen makt över dig. Lov, pris, tack och ära vår Gud och vårt Lamm!
