av Lars Borgström Predikan Pingstdagen Apg. 2: 1-11

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Kom, helige Ande, du som upplyser våra hjärtan och låter oss se Kristi härlighet.

Kom till din kyrka och hjälp henne att vittna med kraft och glädje om den Guds kärlek, som drev Honom att utge sin egen Son för att vi skulle räddas.

Låt evangelium bli predikat med makt och myndighet, så glädjefullt som det är, så att alla ögon öppnas och alla hjärtan fylls av längtan efter din frälsning.

Låt ditt ljus lysa i mörkret, så att vi förstår mörkrets tröstlöshet och dras till den härlighet som strålar fram ur Kristi ansikte.

Helige Ande, fräls oss. Amen.

Jesus hade sÃ¥som uppstÃ¥nden vid sin himmelsfärd sagt sina lärjungar, att “när den helige Ande kommer över er, skall ni fÃ¥ kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1: 8). Tio dagar hade nu förflutit. Lärjungarna var samlade. De hade troget hÃ¥llit Jesu bud och i väntan pÃ¥ Anden stannat kvar i Jerusalem. PÃ¥ deras hjärtans altare hade bönens eld inte slocknat. Den brann allt klarare och renare ju närmare pingst man kom. Och nu, pÃ¥ pingstdagens morgon, skedde det stora undret,

då föll Andens eld.

Plötsligt hördes frÃ¥n himlen ett starkt dÃ¥n. Det lät som när en vÃ¥ldsam storm drar fram. Det brusade och dÃ¥net uppfyllde hela huset där de satt. Fladdrande lÃ¥gor sÃ¥som av eld visade sig. De fördelade sig och visade sig strax sÃ¥som en flammande lÃ¥ga över varje huvud. De blev beklädda med kraft frÃ¥n höjden (Luk. 24: 49), de blev uppfyllda av helig Ande och “började tala främmande sprÃ¥k, allteftersom Anden ingav dem att tala” (Apg. 2: 4).

Människor frÃ¥n alla hÃ¥ll strömmade samman. En del häpnade över vad de sÃ¥g och hörde, andra hÃ¥nade lärjungarna och sade: “De har druckit sig fulla av sött vin” (Apg. 2: 13).

DÃ¥ trädde Petrus, lärjungarnas ledare och talesman, fram och talade, och det blev en mäktig predikan. Först tillbakavisade han beskyllningen att de var berusade, det som hade skett var istället den mäktiga uppfyllelsen av Guds gamla löfte hos profeten Joel att utgjuta sin Ande: “Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött.” (Apg. 2: 17). Nu hade alltsÃ¥ de sista dagarna kommit, den tid dÃ¥ evangeliet om det fullbordade frälsningsverket predikas intill den dag dÃ¥ Jesus kommer Ã¥ter i härlighet pÃ¥ Himmelens skyar. Sedan talade Petrus om Jesus, hurdan Han hade varit, och vad de, israeliterna, hade gjort med Honom: spikat fast Honom pÃ¥ korset och dödat Honom. Petrus talade ocksÃ¥ om vad Gud sedan hade gjort med Honom: Uppväckt Honom och upphöjt Honom med sin högra hand.

Helt oförskräckt, uppfylld av den helige Ande, kastade han dem i ansiktet sanningen, att denne Jesus, som de hade korsfäst, Honom hade Gud, den Allsmäktige, uppväckt! Hans ord blev spjut och pilar. De som hörde dem fick ett styng i hjärtat. De förstod att de hade korsfäst härlighetens Herre (1 Kor. 2: 8) och nu var Han uppväckt till liv igen! Och inte bara det! Han hade ocksÃ¥ blivit upphöjd till Faderns högra sida, mottagit allmakten och skall nu bekämpa alla Guds fiender tills de lagts som en fotpall under Guds fötter (Apg. 2: 29-34). Bävande av fruktan, med hugg i sina hjärtan, frÃ¥gade de pÃ¥ nÃ¥d och onÃ¥d Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” (Apg. 2: 37). DÃ¥ fick de det apostoliska svaret: “Omvänd er och lÃ¥t er alla döpas i Jesu Kristi namn, sÃ¥ att era synder blir förlÃ¥tna. DÃ¥ skall ni fÃ¥ den helige Ande som gÃ¥va. Ty löftet gäller er och era barn och alla dem som är lÃ¥ngt borta, sÃ¥ mÃ¥nga som Herren vÃ¥r Gud kallar” (Apg. 2: 39).

Det uppstod en mäktig rörelse av Petrus predikan. Men vad var det Petrus predikade som hade en sÃ¥ kraftfull verkan? LÃ¥t oss först säga vad han inte predikade. Han uppehöll sig inte vid det stora Andeunder som han själv just fÃ¥tt uppleva. Hur fantastiskt detta än var kunde det inte föra nÃ¥gon människa till tro. Han predikade inte om vad han själv fÃ¥tt uppleva. Han predikade ännu mindre för dem att de nu själva skulle lägga sig vinn om att fÃ¥ tungotalets gÃ¥va. Jag kan tänka mig att mÃ¥nga predikningar idag handlar om hur man skall uppfyllas med den helige Ande och som ett tecken pÃ¥ detta fÃ¥ tungotalets gÃ¥va. Men sÃ¥ predikade inte Petrus. Han predikade Kristus! Han predikade lagen för dem, han talade om för dem hur illa de handlat mot Gud och Hans enfödde Son. Han sade dem rakt upp i ansiktet som det var, att de tillhörde ett bortvänt släkte (Apg. 2: 41). Detta gav dem ett styng i hjärtat. De sÃ¥g att de var förtappade och frÃ¥gade stammande: “Bröder, vad skall vi göra?” SÃ¥ fick Petrus predika evangeliet om syndernas förlÃ¥telse för den som kommer till Jesus Kristus för dem, med den fantastiska följden att antalet lärjungar den dagen ökade med omkring tre tusen (Apg. 2: 41).

Men är det dÃ¥ fel att uppfyllas av den helige Ande? Nej, lÃ¥ngt ifrÃ¥n! Det är en absolut nödvändighet att ta emot den Helige Ande. Den som inte har den helige Ande boende i sitt hjärta är ingen kristen. Det är bara det att det inte gÃ¥r till sÃ¥som en del svärmare gärna föreställer sig det. Petrus talade i sin pingstpredikan om att fÃ¥ den helige Ande som gÃ¥va. Men han sade inte till Ã¥hörarna att dessa nu skulle vara med om ett nytt pingstunder med eldstungor frÃ¥n himlen och börja tala i tungor. Det var ju en engÃ¥ngsföreteelse i frälsningshistorien, uppfyllelsen av Joels profetia. Han gav dem istället det apostoliska svaret: “Omvänd er och lÃ¥t er alla döpas i Jesu Kristi namn, sÃ¥ att era synder blir förlÃ¥tna. DÃ¥ skall ni fÃ¥ den helige Ande som gÃ¥va” (Apg. 2: 38).

Den helige Ande predikar lag, vad Gud kräver, och evangelium, vad Gud skänker, för människan och för henne pÃ¥ det sättet till Jesus Kristus vÃ¥r Frälsare. Detta hade Jesus själv sagt om Anden, Hjälparen, som Han skulle sända: “Och när Han kommer, skall Han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom” (Joh. 16: 8). Genom lagen överbevisar Anden om synd och genom evangeliet visar Han människorna pÃ¥ en rättfärdighet, Kristi fullkomliga rättfärdighet, som de fÃ¥r ta emot som en gÃ¥va. Utan Jesus, utan tron pÃ¥ Honom, Ã¥terstÃ¥r bara domen.

Det är genom att höra Guds Ord till dom och frälsning vi tar emot den helige Ande, inte genom spektakulära mirakler. Paulus skriver till församlingen i Galatien: “Ni dÃ¥raktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fÃ¥tt Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hÃ¥lla lagen eller genom att lyssna i tro?” (Gal. 3: 1-2). Det underförstÃ¥dda svaret är naturligtvis att de en gÃ¥ng hade tagit emot Anden genom att lyssna i tro, men nu höll pÃ¥ att avfalla genom att lägga egna gärningar vid sidan av Jesu fullbordade verk.

Även om det första pingstundret, med Andens synliga utgjutande i form av eldstungor under dån och väldiga rörelser, var en engångsföreteelse, är det inte så att Anden har upphört med sin verksamhet. Nej, i den helige Andes kraft gick sedan apostlarna ut i hela världen och predikade evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Själva förkunnelsens ord är Ande och liv (Joh. 6: 41). Varje gång evangeliet predikas rent och klart är den helige Ande å färde. Därför kan jag frimodigt säga, så visst det är Guds Ord som förkunnas från denna predikstol, och så visst du är öppen och mottaglig för vad som predikas, att även

nu faller Andens eld

Jag vet inte om du som hör denna sentida pingstpredikan är bättre än de israeliter som hörde Petrus första pingstpredikan. Kanske är det sÃ¥, och att du redan har det rätt ställt med Gud. Om du redan älskar Gud är det bra. Det största och främsta budet lyder nämligen: â€Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstÃ¥nd†(Matt. 22: 37). Är det sÃ¥ att du av hela ditt hjärta, hela din själ och hela ditt förstÃ¥nd älskar Jesus din Herre? I sÃ¥ fall vill du alltid villigt och glatt lyda Honom. Synden hatar du lika mycket som Han själv hatar den. Du vill aldrig göra vad ont är och gör det inte heller. Du vet ju hur mycket det bedrövar din Herre och Frälsare och skulle aldrig nÃ¥gonsin, om du nu verkligen älskar Honom sÃ¥ mycket som du skall, göra nÃ¥gon synd. Du vet ju hur fruktansvärd varje synd är och hur mycket den kostat Guds Son av lidande pÃ¥ korset.

Synden är ju inte nÃ¥got som vi fÃ¥r ta det lättvindigt med. Gud gör i alla fall inte det. Det är inte som mÃ¥nga människor tänker utifrÃ¥n en â€modern, human†gudsbild: â€Gud är ju sÃ¥ god†och â€Gud förlÃ¥ter mig säkert det som jag rÃ¥kat göra felâ€. Den moderna, icke-kristna människan lever i dessa falska föreställningar och känner sig därför trygg och säker. O, tänk, vilken tragedi!

Det är ju tvärtom sÃ¥ att ingen som syndar fÃ¥r komma till himmelen. David frÃ¥gar â€HERRE, vem fÃ¥r vistas pÃ¥ ditt heliga berg?†(Ps. 15: 1). Och svaret är: â€Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat, den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne [—] Den som handlar sÃ¥ skall aldrig vackla†(Ps. 15: 2-3, 5). Händerna fÃ¥r alltsÃ¥ inte ha utfört nÃ¥gra syndiga gärningar och över läpparna fÃ¥r inga lögner passera. Den som sÃ¥ har levt sitt liv fÃ¥r gÃ¥ upp pÃ¥ HERRENS berg, fÃ¥r komma till Gud i Himmelen. Porten dit in är sÃ¥ trÃ¥ng att ingen synd fÃ¥r passera därigenom. Detta vore fullständigt otänkbart. Tänk att komma med synder inför den Helige i Himmelen och tro att Himmelens port skulle stÃ¥ pÃ¥ vid gavel! Vilken dÃ¥rskap! Vi har HERRENS egna ord pÃ¥ att â€endast den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat†o.s.v. skall fÃ¥ â€vistas pÃ¥ Hans heliga bergâ€. LikasÃ¥ stÃ¥r det i 5 Mos. 27: 26: â€Förbannad är den som inte upprätthÃ¥ller alla ord i denna lag genom att följa denâ€.

Dessa gammaltestamentliga ställen är pÃ¥ intet sätt överspelade i Nya testamentet. Paulus stryker under det sistnämnda stället genom att citera det i Gal 3: 10. Gud har inte förändrats eller prutat av pÃ¥ sina krav över tiden. Han är och förblir â€ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker†(Jak. 1: 17).

Du som känner din synd och förstÃ¥r att du inte är som Gud vill att du skall vara, du som inser att du genom dina synder varit med om att korsfästa Guds Son och förökat Hans plÃ¥gor, till dig vill jag säga: Se den pÃ¥ korset upphöjde Frälsaren, â€se, Guds Lamm, som tar bort världens synd. â€Jesus har frälst oss frÃ¥n den kommande vredesdomen†(1 Tess. 1: 10). Den som tar sin tillflykt till Frälsaren, d.v.s. tror pÃ¥ Honom, har blivit omvänd och frälst. Den som söker sig till Jesus tas utan undantag emot. â€Den som kommer till migâ€, säger Han, â€skall jag aldrig nÃ¥gonsin kasta ut†(Joh. 6: 37).

Hur stark måste då din tro vara för att du skall få räkna dig som kristen och ett frälst Guds barn? Den frågan är lätt att besvara. Det är nämligen inte tron som frälser oss utan Jesus. Hur svag och flämtande din tro än är, ja vore den inte mer än en liten gnista, skulle den ändå vara en frälsande tro. Detta därför att Jesus, som din tro vänder sig mot och vill ha hjälp av, är allsmäktig. Tron är bara den tomma handen som tar emot frälsningens gåva. Vi blir inte frälsta p.g.a. tron som det ibland slarvigt sägs. Vi blir frälsta p.g.a. Jesus. Frälsningen är däremot av eller genom tron.

Pingstens gode helige Ande vill måla Jesus såsom korsfäst inför dina ögon. Stå Honom nu inte emot, utan ta emot Hans budskap då Han idag säger dig att alla dina synder är förlåtna i Jesu namn och blod. Då har Han fått utföra sitt verk med dig. Då är du ett frälst Guds barn. Amen.

LÃ¥t oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.