av Lars Borgström Jesus den smorde – Profet, Överstepräst och Konung

Inledning

â€NÃ¥d vare med er och frid ifrÃ¥n [—] Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet (Profeten), den förstfödde frÃ¥n de döda och härskaren över jordens kungar (Konungen). Han som älskar oss och har friköpt oss frÃ¥n vÃ¥ra synder med sitt blod (Översteprästen)…†(Upp. 1: 4-5).

Här nämns Jesu tre ämbeten, vilka förebildades i Gamla testamentet. I Israel insattes profeterna (1 Kung. 19: 16), översteprästerna (2 Mos. 30: 30) och konungarna (1 Sam. 10: 1) genom att smörjas med olja. Den kommande Frälsaren, som de fromma väntade pÃ¥, kallades â€den smorde†(hebr. Messias, grek. Kristus). Han skulle vara smord med Guds egen Ande, som oljan är en sinnebild för. Jesaja profeterade: â€Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning frÃ¥n hans rötter skall bära frukt. Över Honom skall HERRENS Ande vila†(Jes. 11: 1-2). I den messianska Psalm 45 heter det om den kommande Frälsaren: â€Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina bröder†(v. 8).

Jesus Profeten

Mose profeterade för Israel: â€En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall Herren, din Gud, lÃ¥ta framträda Ã¥t dig; Honom skall ni lyssna till†(5 Mos. 18: 15). Profetian uppfylldes dÃ¥ Jesus framträdde: â€Sedan Gud i forna tider mÃ¥nga gÃ¥nger och pÃ¥ mÃ¥nga sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har Han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son†(Hebr. 1: 1-2).

Jesus fullföljde profetämbetet frÃ¥n de gamla profeterna. Dessa predikade nämligen endast vad Herren ingivit dem att säga. De falska profeterna däremot predikade â€sina egna hjärtans syner†(Jer. 23: 16) och följde â€sin egen ande†(Hes. 13: 3). Jesus frambar inte självsvÃ¥ldigt nÃ¥got eget budskap, utan Han säger om Fadern, att â€Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av Honom förkunnar jag för världen†(Joh. 8: 26).

ÄndÃ¥ innebar Jesu profetämbete nÃ¥got alldeles nytt. Han sade aldrig: â€SÃ¥ säger Herren!†som profeterna utan: “Jag säger er” (Matt. 5: 22) eftersom Han själv är JAG ÄR, HERREN, den som talat genom profeterna. Jesus kom frÃ¥n Himmelen och kunde sÃ¥som ett ögonvittne, en förstahandskälla, vittna om de himmelska tingen. â€Den som kommer frÃ¥n himlen är över alla. Vad Han har sett och hört vittnar Han om†(Joh. 3: 32). Gud â€bor i ett ljus dit ingen kan komma, och ingen människa har sett [Honom] eller kan se [Honom]†(1 Tim. 6: 16), men â€den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort Honom känd†(Joh. 1: 18).

När Jesus som tolvÃ¥ring samtalade med de lärda i Jerusalems tempel var det inte märkligt, att â€alla som hörde Honom häpnade över Hans förstÃ¥ndiga svar†(Luk. 2: 47). Vem har väl större förstÃ¥else för och djupare inblick i Skrifterna än dess Herre och upphovsman!

Den som vill ha andligt och evigt liv måste ta emot detta av Jesus, och Honom möter man i Ordet. Han säger att Hans ord förblir i Hans lärjungar (Joh. 15: 7-8).

Jesus Översteprästen

Översteprästernas offertjänst i det gamla Israel var förebÃ¥dande, framÃ¥tsyftande. NÃ¥gon verklig försoning kunde den inte Ã¥stadkomma (Hebr. 10: 4). För att förstÃ¥ varför vi behöver en Överstepräst â€som är helig, oskyldig, obefläckad, skild frÃ¥n syndare och upphöjd över himlarna†(Hebr. 7: 26) mÃ¥ste vi ha Guds helighet klar för oss.

I helighetslagen säger HERREN till Israel: “Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig” (3 Mos. 19: 2). Till den helighet som Gud har och som Han kräver av sitt folk hör att vara syndfri, absolut ren, god och kärleksfull. SÃ¥dan är Gud och sÃ¥dant mÃ¥ste det folk vara som skall höra Honom till. HERREN förbannar alla dem som inte lyssnar till Hans bud och gör efter dem (5 Mos. 11: 26-28).

Samtidigt lär Skriften att Gud är full av nåd. Detta innebär för många människor en motsägelse. Men på en punkt går Guds vrede och Hans kärlek ihop, och det sker i den kristna religionens hjärtpunkt: Kristi kors. Där möts Guds vredgade straffdom över världens synd och Hans kärleksfulla förlåtelse. Herren har bestraffat alla synder, inte en enda har Han låtit passera, men Han bestraffade dem i Sonen. I samme Son förlåter Han samtidigt alla överträdelser, all synd och skuld.

Ingen av oss i synd fallna människor kunde rädda sig själv. Priset som skulle betalas för vÃ¥r skuld var för högt, men Jesus friköpte oss. Han är vÃ¥r Frälsare, eftersom Han “genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer Ã¥t Gud” (Hebr. 9: 14).

Detta gjorde Han som nådeförbundets Överstepräst. I den himmelska helgedomen stänkte Han sitt blod över nådastolen, locket på förbundsarken där lagtavlorna förvarades (Hebr. 9: 11-14). Det var samma blod som just då rann ur Hans kropp, där Han hängde på korset. Jesu rena, gudomliga blod övertäcker lagtavlorna, som vi förbrutit oss mot. När Gud blickar ned mot lagens överträdda bud ser Han bara sin Sons rena, oskyldiga blod.

Jesus Konungen

Jesus är efter sin mänskliga natur av Davids kungaätt (Matt. 1: 1) och efter sin gudomliga natur den evige Konungen (Ps. 45: 7).

Jesaja fick i Jerusalems tempel med obeslöjade ögon se den himmelska tronsalen, där HERREN Sebaot satt pÃ¥ en hög och upphöjd tron och lovprisades av änglarna (Jes. 6: 1-3). Om Jesus heter det i Joh. 12: 41: “Detta sade Jesaja, därför att han sÃ¥g Hans härlighet och talade om Honom.†Jesaja sÃ¥g alltsÃ¥ Jesus sitta pÃ¥ den upphöjda tronen, lovprisad av änglar!

Eftersom Jesus är ett med Fadern har Han del i allmakten, även till sin mänskliga natur. Men under sin förnedringstid på jorden brukade Han den endast vid särskilda tillfällen.

SÃ¥som uppstÃ¥nden och himlafaren utövar Han nu allmakten oinskränkt. Han uppstod kroppsligen och Han inträdde i Himmelen med sin mänskliga, förhärligade och oförgängliga kropp. Han Ã¥terinsattes i den härlighet Han till sin gudomliga natur ägt innan världen var till (Joh. 17: 5). Gud har â€upphöjt Honom över allting†(Fil. 2: 9). I centrum av hela tillvaron, pÃ¥ tronen i Himmelen, sitter en människa, med kropp och lemmar som vi, med oinskränkt konungamakt. Är det inte svindlande! Chrysostomos skriver: â€Det är ett stort och obegripligt under, att vÃ¥rt kött sitter däruppe och tillbedes av änglar och ärkeänglar. SÃ¥ ofta jag betänker detta, är det som om jag bleve försatt utom mig själv†(SKB, s 690).

Syftet med Jesu allmaktsrike är att samla alla sina utvalda genom alla tider och frÃ¥n alla hÃ¥ll. Att världen ännu idag finns till beror uteslutande pÃ¥ att hela skörden ännu inte är insamlad. MÃ¥nga undrar varför Jesus dröjer sÃ¥ länge med sin Ã¥terkomst i makt och ära. Petrus svarar: â€Det är inte som mÃ¥nga tror, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom Han inte vill att nÃ¥gon skall gÃ¥ förlorad utan att alla skall fÃ¥ tid att omvända sig†(2 Petr. 3: 9). När sedan alla utvalda har inbärgats kommer Jesus tillbaka och hÃ¥ller dom. “Detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma†(Matt. 24: 13).

Jesu allmakt tjänar alltså Hans kyrkas verksamhet på jorden. Tänk vad främmande denna sanning är för världens barn! De betraktar kyrkan som något oväsentligt i samhällets periferi. Men det är just för kyrkans skull, och hennes ännu ofullbordade missionsuppdrag, som hela universum ännu existerar (2 Petr. 3: 9-13).

Jesu nåderike, Hans trogna församling, regerar Han inte med sin allmaktshand. Dess medborgares hjärtan regeras av Hans kärlekshand genom Ordet, dopet och nattvarden.

Jesus har också ett tredje rike, där Han härskar till evig tid, härlighetsriket. Det riket har samma medborgare som nåderiket, men nu har dessa nått sitt mål, den eviga saligheten.