Be så skall ni få, av Lars Borgström

Den kristna bönen

Den kristna bönen är den troendes hjärtas samtal med Gud. Bönen är hennes andedräkt. Lika naturligt som det är för hennes lungor att andas, lika naturligt är det för henne att be, att samtala med sin himmelske Fader.

Om det ändÃ¥ frÃ¥gas: “Varför skall vi be?” blir svaret att vi skall be först och främst därför att Herren befallt oss att be. Det är alltsÃ¥ ett gudomligt bud att vi skall be. Men är inte bönen en förmÃ¥n, en möjlighet till förtrolig samvaro med tillvarons Herre, snarare än ett krav? Jo visst, bönen är en stor förmÃ¥n och en underbar möjlighet, men även ett bud. Vi skall be till Herren. Tänk att den oändligt gode Konungen är sÃ¥ mÃ¥n om att ha gemenskap med oss att Han t.o.m. befaller oss att be till Honom! Och tänk hur det är efter vÃ¥ra syndafall, dÃ¥ vi känner oss sÃ¥ usla att vi inte vÃ¥gar vända oss till Honom i bön. Vi tänker dÃ¥ att vi inte kan komma ännu en gÃ¥ng och be om förlÃ¥telse för den synd som vi fallit i för tjugonde gÃ¥ngen. Men dÃ¥ kan vi ta detta Herrens bud om bön till oss och ändÃ¥ vÃ¥ga komma. Har vi fallit i nÃ¥gon synd är det verkligen fruktansvärt, men det blir ju ännu värre om vi blir borta frÃ¥n Herren och dessutom, förutom den första synden, försyndar oss även mot bönebudet. Vi vÃ¥gar inte komma av oss själva, men pÃ¥ Herrens befallning vÃ¥gar vi komma.

Vi skall också be därför att vi så innerligt väl behöver det. Vi behöver alltid vända oss till Herren och öppna vårt hjärta för Hans nåd och hjälp.

Vi skall ödmjukt be i Jesu namn (Joh. 16:23b- 24). Detta innebär att be i Jesu gemenskap, d.v.s. att den bedjande genom tron är i Jesus och Jesus därmed är i den bedjande (Joh. 15:7). Det innebär även att be efter Jesu vilja: “Och detta är den tillit vi har till Honom, att om vi ber om nÃ¥got efter Hans vilja, sÃ¥ hör Han oss” (1 Joh. 5:14). Bönen i Jesu namn innefattar slutligen ocksÃ¥ barnslig förtröstan: “Allt vad ni ber om i er bön skall ni fÃ¥, när ni tror” (Matt. 21:22).

MÃ¥nga böner avslutas “…i Jesu namn, amen”. Det är inte nödvändigt att avsluta en bön med just dessa ord. Det är inte själva orden som garanterar bönhörelsen, sÃ¥som vore de en magisk formel. Det är dessa ords innebörd som skall prägla varje bön.

Ingen av oss kan be i egen kraft. Det är den Helige Ande, nådens och bönens Ande, som ger oss förmågan att be. Vi ber inte heller ensamma. Jesus Kristus, vår Överstepräst (Rom. 8:34, Hebr. 7:25) och den Helige Ande (Rom. 8: 26) ber för oss inför Fadern.

Den kristnes bönhörelse

När uppfyller då Herren sitt löfte om att höra vår bön? Det sker i den mån, vid den tid och på det sätt som gynnar oss allra bäst (Rom. 8:28). När Hans tid kommer uppfyller Han sitt löfte om bönhörelse så att Han ger oss det vi bett om, eller det som är bättre och nyttigare. Och vad som är bäst vet Han mycket bättre än vi.

Ibland hÃ¥ller Herren inne med bönhörelsen enbart därför att vi skall öva oss i att ännu mer och ivrigare bestorma Honom med vÃ¥ra böner. Han vill att vi, likt den ihärdiga änkan inför stadens domare (Luk. 18:1-8), klänger oss fast vid Honom och sätter vÃ¥rt enda hopp till Honom. Änkan fick till slut rätt hos domaren, som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. Om den inträngande, uthÃ¥lliga och allvarliga bönen till och med övervinner en orättfärdig domare pÃ¥ jorden, “skulle dÃ¥ inte Gud skaffa rätt Ã¥t sina utvalda, som ropar till Honom dag och natt, dÃ¥ Han ju lyssnar tÃ¥ligt till dem?”

Den kristna bönens fullkomliga uppfyllelse

Den kristne längtar allra mest efter Jesus och Himmelen. I Herrens bön ber han varje dag: “Tillkomme ditt rike”. Förutom att Guds rike skall komma som ett osynligt nÃ¥dens rike här pÃ¥ jorden – vilket sker varje gÃ¥ng en människa kommer till tro – ber den kristne i denna bön att Guds rike ocksÃ¥ skall komma som ett synligt härlighetens rike. Det sker den dagen Jesus kommer Ã¥ter för att döma levande och döda.

Jesu Ã¥terkomst är därför den fullkomliga uppfyllelsen av bönen â€Tillkomme ditt rikeâ€. Det är ocksÃ¥ svaret pÃ¥ Frälsarens eget löfte som avslutar Bibeln: “Ja, jag kommer snart” (Upp. 22:20). Av mÃ¥nga bibelställen vet vi att den sista tiden kommer att innebära svÃ¥ra lidanden pÃ¥ jorden och trÃ¥ngmÃ¥l för församlingen. Ett stort avfall kommer att ske inom kristenheten (Matt. 23:5, 11, 24:24) – just det vi nu upplever – sÃ¥ att otron och obotfärdigheten blir som pÃ¥ Noas tid (Matt. 24:37). Därför säger Jesus denna söndag: “Men när Människosonen kommer, skall Han dÃ¥ finna tron pÃ¥ jorden?” (Luk. 18:8 HedegÃ¥rd).

Tecken i tiden kan tydas sÃ¥, att Jesus nu stÃ¥r alldeles vid dörren. Vid sluttiden “skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull” (Matt. 24:9). Detta sker pÃ¥ olika hÃ¥ll i världen redan nu, och vi fÃ¥r det allt svÃ¥rare även i vÃ¥rt land. Vi trängda, sentida lärjungar ropar därför: “Amen, kom, Herre Jesus!” (Upp. 22:20) Tillkomme ditt rike!

Amen.